Idag kom min lillasyster på besök och det tycker jag passar väldigt bra.

Och inte nog med det – i morgon kommer en till syster och tillsammans ska vi leva hand i hand precis som gamla tider (fast inte riktigt som gamla tider, för då brukade vi slåss, ja rent utav misshandla varandra ibland).

Jag tycker att det kan kännas ganska tufft ändå att bo så långt ifrån familjen. Särskilt när barnen var små. Vanja (på bilden) bor i Stockholm och hon som kommer i morgon bor i GÄLLIVARE.

Några fler som bor långt ifrån sin familj? Som kanske rent utav bor utomlands?

Ibland tänker jag på dom som får barn i andra länder än sin familj. Som till exempel invandrare och flyktingar som bor här i Sverige och får barn långt ifrån sin släkt och sina rötter. Som får se sina barn växa upp med ett annat språk och annan kultur. Jag kan tycka ibland att det känns skitkonstigt att mina barn är typ Göteborgare, som Leif Loket Olsson………………..

Men det är ju ingenting egentligen.