Bestämde mig tidigt i somras för att springa (halva) Lidingöloppet, dvs 15 kilometer dvs det längsta jag någonsin har sprungit i ett svep. Och trots en åttatimmarssejour på Ölmässan under torsdagen, och trots att jag inte riktigt hade lika många km i benen som jag hade hoppats på så grejade jag det under 1:30, till och med under 1:29.

Jag vill tacka allt och alla, men framför allt er som läser bloggen. Utan er skulle jag inte ha någon att skryta för, och alla vet ju att det är den största av drivkrafter.

Tack.