00-talets 31 bästa filmer #14

14. Hustle & Flow (2005)

Vissa har helt missuppfattat Hustle & Flow och tror att det är en film som på något sätt försöker göra crunk till en mer legitim musikgenre. Så är inte fallet. Craig Brewers smutsiga drama om Memphis-hallicken DJay är en oerhört medryckande berättelse om drömmar och vilka uppoffringar som krävs för att uppnå dem. Storyn är fascinerande och filmen är fruktansvärt snygg, men det är Terrence Howard som är den odisputabla stjärnan. Tänk efter – filmen handlar om en hallick som vill bli rappare. Skulle man byta ut Howard mot valfri rappare-turned-skådespelare skulle Hustle & Flow varit en helt annan typ av film. Tur alltså att Howard gör sin livs roll och är obehagligt övertygande som svettig pimp i hårnät och oförlåtlig frilla.

Det finns två scener som jag nog aldrig kommer att glömma. Den ena är när DJay spelar in sin första låt (med det väldigt passande namnet Whoop That Trick), och den andra utspelar sig i en tom kyrka där sensationella Jennifer Bynum sjunger Changed Mah Name. Helt klart en av de mest kraftfulla scenerna detta decennium. (Go ahead och klicka på den första länken, men ni borde definitivt se hela filmen för att kunna uppskatta kyrkscenen.)

Vid sidan av Howard är Anthony Anderson, Taryn Manning och Taraji P. Henson perfekta i sina biroller, och alla tre presterar med en enorm inlevelse och hjälper till att ge Hustle & Flow en själ. Trots att många av filmens karaktärer opererar i en slags moralens gråzon är det omöjligt att inte bry sig om dem. Man vill att de ska lyckas. Varenda en av dem. Och där ligger Hustle & Flows styrka.