Läxhjälp: Felsatsad subventionering

Igår skrev Aftonbladet om den nya miljonindustrin – professionell läxhjälp. Läxhjälpsföretag föds i allt högre takt och växer för varje dag som går (ett av de större företagen har ökat sin omsättning med 1 900 procent på fyra år). På ytan är det väl jättebra – elever, även unga, svämmar stundtals över av läxor och behöver all hjälp de kan få.

Problemet är att läxhjälp går under RUT-avdraget och därför är subventioneratOch nu vill Alliansen utöka stödet så att det, utöver grundskolan, ska gälla även på gymnasiet. De beräknar att det kommer att kosta 30 miljoner kronor. Vad fan? Att läxhjälp gynnar studieresultatet tvivlar jag inte på, men vad händer med de barn vars föräldrar inte har råd att punga ut med 224 kronor i timmen (som exempelvis My Academy Sweden tar, enligt Aftonbladet)? Betyder inte det --> bättre ställt --> större chans att producera bra betyg? Enligt Statistiska centralbyrån är det redan idag tio gånger vanligare att föräldrar med ”höga inkomster” utnyttjar RUT-avdraget för läxhjälp i jämförelse med ”familjer från fattigare förhållanden”. Varför inte satsa de pengarna på skolan (fler lärare, mindre klasser, etcetera) där alla elever, oavsett bakgrund, kan få ta del av dem? Varför ska våra skattepengar användas för att subventionera något som endast medel- och överklassbarn kan dra nytta av?

För mig personligen blev klyftorna smärtsamt tydliga när jag på högstadiet gick i en (dåvarande) ”problemskola” i Farsta och, när det var dags för gymnasiet, började på Östra Real där de hade mindre klasser och höga intagningspoäng. Är det kanske meningen att klyftorna ska bli ännu större?

Och just det – Skolverket, Mattecentrum, Stiftelsen Läxhjälp och Lärarnas Riksförbund kritiserar alla det här förslaget. Fan ta den här politiken.