Olof, Anna och Martin

Jag såg pressvisningen av Palme idag, dokumentären om en av socialdemokratins giganter som lyckligtvis inte är en spelfilm utan bygger på intervjuer och arkivfilm. Filmen var inte helt klar än, men jag fick ändå ett positivt intryck. Den var bra, men inte briljant, vilket var lite synd eftersom jag hoppades på ett episkt epos då Palme hör till en av mina favoritpolitiker.

Men visst hade den flera jättebra scener! En som lite okommenterat gled förbi, och som var extra stark, är ett tillfälle på Olof Palmes begravning där Anna Lindh, då ordförande i SSU, håller ett tal om att ”en människa kan mördas, men inte idéer”. Gud. Fick gåshud. Jag är så svag för sådan där ironi, sådant som först i efterhand får extra stor betydelse. Det påminde mig om Martin Luther Kings I’ve Been to the Mountaintop-tal (som förresten är samplat här).

Framförallt denna del.

Well, I don't know what will happen now. We've got some difficult days ahead. But it doesn't matter with me now. Because I've been to the mountaintop. And I don't mind. Like anybody, I would like to live a long life. Longevity has its place. But I'm not concerned about that now. I just want to do God's will. And He's allowed me to go up to the mountain. And I've looked over. And I've seen the promised land. I may not get there with you. But I want you to know tonight, that we, as a people, will get to the promised land. So I'm happy, tonight. I'm not worried about anything. I'm not fearing any man. Mine eyes have seen the glory of the coming of the Lord.

Dagen efter sköts han till döds på sitt motells balkong.