Pressbild

AnonyMouse, från rännstenen till slottet

De byggde små hus åt möss i Malmös smutsigaste hörn och blev en internationell succé utan att någon visste vilka de var. Nu flyttar AnonyMouse in på Malmöhus slott. Nöjesguiden träffar Elin Westerholm och Lupus Nensén för ett samtal om anonymitetens frihet, konstens hierarkier, tv-serien som aldrig blev av och vad som händer när mössen lämnar gatan för museet.

Publicerad
Pressbild: Elin Westerholm och Lupus Nensén

Det började med en liten restaurang i ett källarhål på Bergsgatan i Malmö. Il Topolino hade allt en restaurang behövde, bara i betydligt mindre skala. Några möss syntes däremot inte till. Det var december 2016. Bakom installationen stod två vänner som arbetade med scenografi, grafik och rekvisita inom film- och tv-branschen.

– Ambitionsnivån var ju att en handfull barn och vuxna på Möllan skulle tycka att det här var gulligt och sedan gå hem, berättar Lupus Nensén.

Så blev det inte riktigt. Bilderna spreds på sociala medier, tidningarna började skriva och på bara några dagar hade AnonyMouse fått tiotusentals följare.

Tio år senare har mössen gjort internationell karriär. De har deltagit i internationella gatukonstfestivaler, inspirerat efterföljare och till och med spelat in en tv-pilot i London. Nu väntar en stor utställning på Malmöhus slott.

Varför blev det just möss?

– Det får man väl kanske skylla lite på Disney, säger Elin.

Lupus nämner Piff och Puff. Den ursprungliga idén var ett fotoprojekt där små farkoster skulle fotograferas och placeras in i verkliga miljöer. Någonstans längs vägen bestämde de sig för att bygga på riktigt. Det finns bara spår efter dem: en restaurang som precis stängt, en skivbutik som väntar på kunder eller ett hem där invånarna tillfälligt är ute.

– Vi pratade tidigt om att vi ville bygga på fula ställen, säger Lupus.

Pressbild

Ni blev snabbt enormt uppmärksammade, men valde att fortsätta vara anonyma. Varför?

– Jag tror magin låg i att vi ville ingenting heller, säger Elin.

– Så länge ingen vet vem det är kan vem som helst ha gjort det, säger Lupus.

De finansierade i huvudsak projektet själva och byggde på fritiden.

– När det inte finns en avsändare blir det mer på riktigt för barnet också, säger Lupus.

De kunde lämna vilseledande uppgifter om vilka som låg bakom.

– Vi sa ibland att vi var många fler än vi var, berättar Elin.

Men hur kunde ni delta i gatukonstfestivaler utan att avslöja er?

Pressbild

– De mejlade oss på vår mejladress och sedan fick de skriva på ett sekretessavtal, säger Elin.

De berättar om uppmärksamhet i tidningar i bland annat Indien, Kamerun och på Tahiti. Elin minns särskilt när den amerikanske programledaren James Corden uppmärksammade projektet.

Ni fick erbjudanden om internationella tv-serier?

– Ja, men det är svårt att göra en tv-serie om människor som inte vill vara med i bild, säger Lupus.

Ett förslag byggde på att deras identiteter skulle avslöjas som en dramatisk vändning i slutet. De kom ändå så långt att de spelade in en pilot i London.

Pressbild

– Det var jätteroligt och jättesvårt. Jag insåg att jag inte är gjord för att vara framför kameran, säger Elin.

Enligt Lupus lades projektet ned i samband med förändringar hos produktionsbolaget.

De har också haft idéer om en julkalender, där 24 musmiljöer skulle dyka upp på olika platser i Sverige, en för varje dag fram till julafton. En berättelse skulle utspela sig parallellt på tv och i verkligheten.

– Nu är vi i Luleå. Nu är vi i Karlskrona, säger Lupus.

Idén pitchades, men genomfördes aldrig.

Alla har dock inte varit lika förtjusta. För vissa har mössen varit lite för gulliga för att få kallas konst.

Pressbild

Vad tänker ni om den kritiken?

– Jag blir faktiskt inte så upprörd. Vissa tycker att det bara är för gulligt eller ointressant, men man behöver ju inte kika. Varje gång det är något sådant, som en enhörning på torget eller en träbanan, tänker jag bara: kul! Det är väl kul att det finns också, säger Elin.

Lupus lyfter fram Banksys Girl with Balloon som når en enorm publik utan att kräva förkunskaper.

– Det finns något fint i det omedelbara, säger han.

Men även gulliga möss kan vara politiska.

– Att förändra det offentliga utrymmet är ju i sig en politisk handling. Det är ändå ett sätt att smycka en stad som tillhör alla, säger han.

Pressbild

Elin påpekar att deras installationer är ett lågmält sätt att förändra stadsbilden.

– Vi förstör ingenting. Det är bara att plocka bort det om det stör, säger Elin.

Själva har de inte upplevt några större motsättningar med Malmö stad. Tvärtom har de bland annat fått ett hedersomnämnande i samband med stadens stadsbyggnadspris 2017.

I februari 2025 valde Elin och Lupus att offentliggöra sina identiteter och meddela att de inte längre skulle fortsätta med de anonyma gatukonstinstallationerna.

Varför sluta när projektet fortfarande var så uppskattat?

Pressbild

– Vi hade inte fått slut på idéer kanske, men det var inte lika roligt att göra längre, säger Lupus. Man vill hela tiden utvecklas som konstnär ändå.

Att sluta visade sig vara lättare sagt än gjort. Först ringde Skissernas Museum. Sedan Malmö museum.

Ni meddelade att ni skulle sluta, men sedan har det blivit utställningar. Hur ska ni egentligen ha det?

– Eftersom vi numera inte är anonyma kan vi ju aldrig göra AnonyMouse igen, säger Lupus. Och frågar ett museum om de kan göra en samlingsutställning om oss, så är det klart att vi hoppar på den möjligheten.

Pressbild

På Malmöhus slott får besökarna se de installationer som duon har kvar, renoverade och samlade i en miljö som Elin har formgivit.

Men i stället för att placera miniatyrerna i traditionella montrar har de valt att ta med sig en bit av gatan in i museet.

– Jag gillar att få in skitigheten också, säger Elin.

Lupus berättar att det tog tid för museets tekniker att förstå att allt inte skulle byggas perfekt.

– Det ska vara lite skevt, för mössen har själva byggt det.

En förstorad version av Il Topolino låter besökarna själva kliva in i mössens värld.

Vad är det som fascinerar er med att förändra skalan?

– Jag vill ju hela tiden återbruka. De som lever i den här parallella världen använder det vi tappar och slänger. En tändsticksask blir stor som en byrå för någon annan som bor i samma värld, säger Elin.

Nu behöver de dessutom bygga de delar av restaurangen som aldrig syntes genom de små fönstren. Och museets tekniker har börjat tänka på samma sätt som konstnärerna själva. En pennvässares träspån kan bli inspiration till en lampskärm.

Elin och Lupus har fortfarande sina ordinarie kreativa yrken vid sidan av AnonyMouse. 

Pressbild

Lupus berättar exempelvis om ett uppdrag på Malmöfestivalen där beställaren inte ens visste att han var en av personerna bakom AnonyMouse.

– Jag vill inte vara min egen nepo baby, skämtar han.

Det finns tankar på böcker, bland annat en pysselbok som ska uppmuntra barn och vuxna att skapa egna miniatyrvärldar.

Så har vi verkligen sett den sista musen?

– Jag trodde vi hade sett den sista musen för ett och ett halvt år sedan, säger Lupus.

Men sedan kom möjligheten att bygga en hel utställning.

– Och då vet man inte när det slutar rulla, säger Lupus.

AnonyMouse visas på Malmö museum, Malmöhus slott, 13 december 2026–30 december 2027.

Powered by Labrador CMS