En hemlig artist mot världsrekordet

Konceptet med en oannonserad artist på scen och 100 kronor för biljetten var tydligt och sympatiskt. Arrangören Jacob Pinell bestämde sig för att köra. Premiärkvällen, i Göteborg 20 april 2024, stod ett Terra i stark uppåtvind på scen och det blev succé i allt utom det ekonomiska.  
– Vi sålde slut och gick back 20 000 kronor. Men fick kvitto på att det fanns något slags efterfrågan, så vi körde en gång till och gick back ungefär tio tusen. Tredje gången nådde vi nästan break even och kände ”ah, det här är ju kanon”. 

Det är lätt att utifrån beskriva En hemlig artist som en framgångssaga. För det har gått snabbt. Jacob Pinell fattade tidigt att konceptet gick att skala och idag arrangerar man spelningar i Göteborg, Malmö och Stockholm för uppåt 2 000 besökare per gång. Siktet har omkalibrerats och som treårsjubileum är det nu inställt på att slå ”världsrekord” i “störst publik på en spelning med en hemlig artist” via en heldag på Bananpiren. 12 000 biljetter är släppta, över 7 500 har redan sålts. 

”En hemlig artist - världsrekordet”. Hur kommer det sig? 

– Jag är uppväxt med Guinness rekordbok, världsrekord var det coolaste som fanns när man var liten. Men ”flest ormar i röven medan man står på en enhjuling” kändes aldrig som ett alternativ.  

Så vad kan man förvänta sig på Bananpiren 5 juni? 

– Jag har gått ut med att vi höjer ribban till Duplantisnivå, att man ska förvänta sig stordåd. De som har varit hos oss tidigare vet vad vi kan göra för 100 spänn. Nu har vi 200 kronor och 12 000 besökare, helt andra förutsättningar. Hela området kommer att dekoreras på temat världsrekordet och som besökare kommer man att kunna göra anspråk på egna världsrekord. Det kommer att bli en dag med riktigt unika spektakel. Allt roligt som vi brukar göra gånger tusen. Plus mat, dryck, och en massa idéer som jag inte har kommit på än.  
 

Det har blivit över 50 kvällar sedan starten. Finns det någon särskild kväll som sticker ut? 

– Jag vet inte, de senaste bokningarna är alltid top of mind. Jag började gråta när Nationalteatern spelade i fredags, det betydde något på riktigt. Det finns någonting väldigt vackert med att det står nästan två tusen människor i ett rum och alla har olika tankar om vad som ska ske, men så presenterar man Nationalteatern och den kollektiva responsen blir ”Yes!”  

2026 är En hemlig artist nästan lite industriellt? Ni kör spelningar i tre städer, signar sponsordealar, jobbar med PR-byrå. Siktar på ”världsrekord”. Det känns lite… corporate? 

– Nu är klockan 10 på förmiddagen och jag sitter hemma i morgonrock så inte så corporate kanske. Men man ska tacka gudarna att sponsring är ett alternativ för annars hade det aldrig gått med 100 kr för en spelning. Plus att jag gör i princip allt själv, så länge jag gör tre och en halv persons jobb kan jag hålla nere kostnaderna. Vi får väl se hur långt bort väggen är... 

Jag upplever att det finns en påtaglig air av positivism och community kring det här, märker du av det? 

– Ja, det känns som att vi har hittat en hemlig liten ficka i världen. Ibland känns det som en rörelse, lite av en motreaktion där musikerna och besökarna står hand i hand och deltar i en magisk kultur. De finaste interaktionerna är när till exempel småbarnsföräldrar hör av sig och berättar hur livspusslet och ekonomin gett dem möjlighet att gå på bio tillsammans en gång i månaden men nu har de råd att gå på spelning en gång i månaden istället. Eller när par har träffats på En hemlig artist och fortsätter att gå tillsammans, det är jävligt roligt. Det är på riktigt.