Juicen från Jura

En bild från Sverige: En typisk sommaramatör sätter sig på en uteservering och beställer ett glas vin. Det kan vara vitt eller rött. Eller orange om du är på Södermalm, Majorna eller Karlskronaplan. Någon äldre person vill ha ett klassiskt utryck med mycket smak och hög alkohol, Amarone kanske, eller något från Bordeaux, bara personen KÄNNER smak från något då smaklökarna åldrats och tappat kraft och känsel. En yngre person med tygpåse och mustasch vill å andra sidan ha något grumligt NATURVIN. Oavsett. De är alla sommaramatörer. De dricker för att leta överlevande känselorgan eller upprätthålla en bild som inte existerar. Någon personlig vin-utveckling finns inte.

De dricker helt enkelt inte vin jaune. Vin jaune är guldet från Jura. Det ”gula vinet”.

Vin jaune framställs i Jura i Frankrike exklusivt på druvan Savagnin. Vinet får ligga på ekfat, men fylls inte upp helt utan ett utrymme högst upp ges möjlighet att täckas av ett skyddande lager jäst. En kontrollerad oxidering får ske under lång lagring vilket ger upphov till en underbar karaktär. Alla vin jaune är olika. Naturligtvis beroende på producent, men också de olika producenternas val av temperatur för denna långvariga lagring. Varmt, kallt, källare, vind – de olika temperaturerna och placeringarna har effekt och ger olika färgnyanser och smakvariationer som sticker åt äpple eller mandel. Det är lite av den trolldryck som Obelix ramlade ner i som liten och begåvade honom med ständig styrka. Vin jaune har också den magiska krafter och passar egentligen till allt, men är som bäst allena där du som ägare får njuta hämningslöst av den gula, grumliga drycken.

Jag minns en solig eftermiddag i Williamsburg, New York, där jag och några vänner besökte den oerhört trevliga bistron Diner. En av vännerna hade, då han var ytterst familjär med personalen, tagit med sig en privat flaska dold i aluminiumfolie för ett lockande blindtest. Vi började dock med exceptionella saker som Selosse, Laval och Coche-Dury och vi åt ostron, suffléer och köttstycken tänkta för konungar. Stämningen var hög och tät i den tågvagnsliknande restaurangen och sorlet högt bland borden. Det var fullsatt. Men när min vän tog av korken från sin flaska stannade allting. Det blev tyst bland borden bredvid oss. Folk började titta sig omkring och lätt hypnotiserade sniffa vädrande i luften. En magisk doft hade spridit sig i rummet. Som från en parfym. Men den kom inte från låt oss säga Frederic Malle, utan från en rustik gård i Jura. Den var rik, fascinerande och alldeles, alldeles underbar. Det var som om någon släppt ut en ande ur flaskan. Drycken hälldes upp och vi drack under tystnad och kände hur något fyllde oss. Det var renare. Mer innerligt. Helt utan friktion. Och smakerna tangerade neon, karbon och Gud, Jesus och den heliga anden. Världen stannade upp och liksom Prousts madeleinekaka tycktes drycken frammana relationen mellan tidens flykt, minnets mekanismer och konstens höga uppgift. Jag hade drabbats av juicen från Jura. Den grumliga drycken framför mig var vin jaune.