Konstförhöret

”På en bra dag kan man verkligen upplösas som en Treo i ett vattenglas.” Carl Reinholdtzon Belfrage bad Martin Lilja och Amy Giunta från Loyal Gallery att korsförhöra allas favoritkonstnär just nu, Jim Thorell.

Under de många år vi har känt dig har ditt intresse ständigt återvänt till olika system: rotsystem, vädersystem, tidvattensystem, nervsystem. Vad är det med system som fortsätter att dra dig tillbaka?

– Tror att det är meningen att allt bara ska röra sig så, att vägen leder dit den leder. Det är mer vägar för energi än system, men jag ser säkert naturen i bilder och om det blir bra i målningen så är det säkert för att det liknar någon sorts gudomlig balans eller dito intressant obalans.


Tror du att världen i grunden är mer sammanlänkad än vi vanligtvis föreställer oss?

– Det är den säkert. Vi upplever allt så intensivt och älskar så hårt, så det är lätt hänt att man blir som styv i sitt perspektiv. Men på en bra dag kan man verkligen upplösas som en Treo i ett vattenglas.


Vilken typ av intelligens tror du att vi konsekvent underskattar?

– Alla sorters intelligens är väl skattade eller överskattade. Förmågan att bara ligga ner i solen och somna är underskattad.


Vad förstår växter som människor inte gör?

– Beror ju på vilken växt man tänker på, men en go tomatplanta är häftig, hur den liksom bara äter sol och vatten och ger till synes oändligt med frukt.


Vad förtjänar mer uppmärksamhet än det vanligtvis får?

– Lund. Vilket toppenställe.


Vilken fråga försöker du leva med just nu?

– Jag har sorg att bearbeta. Det är en gåva som fortsätter att ge om man ser det på det viset. Tänker mycket på förgängligheten och sånt.


Hur mycket av måleriet handlar om uppmärksamhet, och hur mycket handlar om beslut?

– Själva arbetet kräver ju odelad uppmärksamhet, men jag tar beslut i att bara låta saker hända, så svårt att säga faktiskt.


Finns det någon skillnad mellan att titta och att verkligen se?

– Aldous Huxley skrev i The Art of Seeing om hur stor del av seendet som handlar om minne. Man skapar sin syn eller tränar den. Bekanta motiv framstår som tydligare. Det är en fördel om man tänker i bilder, eftersom världen till mångt och mycket är visuell i sin natur. Ingen seriös människa skulle ju såklart lyfta Huxleys teorier om oftalmologi.


Har du någon gång förstört en målning genom att förstå den för tidigt?

– Många gånger. Jag tror att jag målar som jag gör nu precis därför. Det återanknyter till systemen. Vägen till målet är inte rak, men den är perfekt.


När slutar en målning registrera dina beslut och börjar registrera dina instinkter?

– När tillräckligt många rörliga delar finns på duken så att det blir mer av en balansgång än en marsch framåt.


När man tittar på ett träd, vad är det egentligen man ser?

– En massa, massa power.


Din utställning heter Clear and Present Ding Dong. Vilka egenskaper har en dåre som en expert ibland saknar?

– Dåren avkrävs inga svar.


Hur ser du på intuition? Är det en form av intelligens? Något som verkar på en nivå bortom språk och logik?

– Intuition är nyckeln, men man måste kringgå en massa inlärt beteende för att nå dit i vilken situation som helst. Matlagning är bra för att träna instinkten. Det går fort och så blir det äckligt eller gott beroende på.


Vad har du ändrat uppfattning om under de senaste fem åren?

– Ändrar min uppfattning hela tiden. Det är en styrka och en svaghet, men det håller saker intressanta.


Vilka egenskaper hos människor beundrar du som sällan uppmärksammas?

– Kompetens.


Vad hoppas du att de här målningarna förstår som du själv ännu inte gör?

– Målningarna är alltid ett par år före mig, så jag får återkomma 2028 och svara.


Vad är det vackraste du har sett den här veckan?

– Koltrasten som sjunger från min Robin-antenn i Mölle. Antennen är bara kvar för att koltrasten använder den.


Jag minns när en svensk museichef kom för att se din utställning. Han pratade länge om Cy Twombly. Jag antar att det är en del av konsthistorikerns sätt att arbeta: vi vill gärna placera in saker i en tradition. Men en av de saker jag tycker mest om med ditt verk är att jag inte riktigt kan placera det. Det känns som att du har samlat symbolism, surrealism, manga, hällristningar, psykedelia, biologiska system, dekoration och automatiskt tecknande, rört om allt tillsammans, och att det sedan kommer ut som något som egentligen inte liknar något av dem längre. Upplever du själv att du arbetar inom en tradition, eller är det ett behov som andra har mer än du?

– Det ankommer såklart på betraktaren, men jag är bara till bredden full av visuell information. När jag målar så för jag ut lite i taget, som att samla tankarna i en dagbok. Konsthistorien erbjuder bland de maffigaste grejerna människoögat någonsin sett, så när jag kanaliserar någon som Twombly med flera är det i samma medvetandeflöde som Machu Picchu eller Nights into Dreams på Sega Saturn.


Dina målningar känns mindre konstruerade än upptäckta. Vad behöver hända för att ett verkligt upptäckande ska bli möjligt?

– Okej, här börjar det brännas. Allt som nämnts ovan. Det är systemen, instinkten, att låta saker falla på plats och bara sluta försöka helt enkelt. Tillräckligt långt in i arbetet börjar jag bara följa med och se vad som ska hända.



Vad är kvalitet för dig?

– Förmåga att fördjupa sig innerligt öppnar upp för all möjlig sorts kvalitet, kvalitet växer över tid och det kräver ju ett viss måtts tålamod och intresse. 


Vad har de bästa målningarna gemensamt?

– De visar något som inte kan finnas utanför bilden, det är därför man kan återvända till dem om och om igen. 


Vad går inte att fejka?

– Funken. 


Vad kan du känna direkt, men inte förklara?

– Funken. 


Vad är skillnaden mellan skicklighet och övertygelse?

– Man kan vara väldigt skicklig och samtidigt full av tvivel, man kan vara väldigt övertygad utan att vara särskilt skicklig alls. Övertygelsen är viktigare än skicklighet.


Vad måste finnas där innan du kan börja?

– Frukosten på bordet. 


Finns det något du litar på utan att kunna bevisa det?

– Tror mer på att ifrågasätta allt, och pick and choose vad man vill tro på. Tycker Terence McKenna hade bra resonemang om kreativitet kaos och kosmos. Hur kreativitet är en subversiv mänsklig kraft som syftar till att utforska alternativa verkligheter,  konstnären kan i bästa fall förmedla såna grejer, i värsta fall så blir det duktig konst som redovisar ideologiska resonemang. 


 Vad har du blivit bättre på att lägga märke till?

– När det är dags att lätta. 


Vad tycker du att världen borde röra sig långsammare genom?

– Alla kan väl må bra av att gå på lite omvägar så att det inte blir så mycket trängsel, ta lite mer tid på sig. Mötas upp lite senare än på utsagd tid. 


Vilken detalj har upptagit dina tankar den senaste tiden?

– Att det känns som att det vänder nu. 


Vad måste du glömma för att kunna måla?

– Allt som jag borde göra.


Vad tror du att naturen vet som vi fortfarande håller på att lära oss?

– Att allt går i säsonger. 


Vad är den största missuppfattningen om kreativitet?

– Att kreativitet bara är en CIA-komplott.


Finns det målningar du inte hade kunnat göra för tio år sedan? Varför?

– Om man tillåter utrymme för utveckling i sitt konstnärskap så har man ibland turen att bli bättre på det man gör. Sämre på annat, som att hålla mig vaken efter 23.00.


Vilken egenskap hoppas du aldrig förlora?

– Empatin.


Vad gör dig fortfarande nyfiken?

– Ny musik, gammal konst, färska råvaror och små öl. 

Powered by Labrador CMS