Mårten Andersson vill skoja med publiken

Mårten Andersson är tillbaka med Mårten Cvetkovic 2, en föreställning om kulturkrockar och olikheter. Sverigepremiären är den 24 september i Gävle. Här berättar han om skämten han är nervös för, varför han fortfarande vill stå på scen och drömmen om att få spela house på en stor klubb.

Är kulturkrocken mellan svensk mjukismanlighet och balkansk machokultur utredd eller blev familjeterapin så dyr att det fick bli en uppföljare?

Hahaha. Kvinnor från Balkan är ju ingen lek. Även om jag skulle ha testosteron på dropp när jag sover så kommer hon ändå alltid vara mer man än jag. Speciellt nu för tiden. Jag är 52 nu så jag får ju oftare ryggskott än jag får stånd så Stasha är INTE nöjd. 

Vad i din egen nya föreställning är du mest nervös för?

Att många av mina skämt är “rasistiska” och att det kommer dyka upp någon helsvensk PK människa och bli kränkt och förfärad. Men jag måste göra min grej och lita på att publiken vet var mitt hjärta är och inte ursäkta mig före varje skämt för att legitimera skämten. Både Kodjo Akolor och Özz har sett mina testshower och båda sa bara “KÖR bara, bror.  Alla fattar. Kör bara!” 

Vad har blivit bättre och roligare i uppföljaren?

Apropå rasism och rasister så sa ju Peter Wahlbeck någon gång att vi komiker är som ett rött vin som lagras och bara blir bättre med åren. Där hade han faktiskt rätt för en gångs skull. Jag har hållit på med standup I 25 år drygt och utvecklas fortfarande så jag tycker det här är det roligaste jag har skrivit hittills I livet. Jag tycker att den här är roligare för att jag inte bara skojar om kulturkrockarna mellan Balkan och Sverige utan om alla nationaliteter som finns i vårt land och det gör showen mycket bredare. Ingen kommer undan den här gången! 

Hur avgör du om ett skämt driver med en stereotyp eller bara förstärker den?

Väldigt bra fråga och något jag har frågat mig många gånger men fastnar man för mycket i analys så blir man lätt blockad I sitt skrivande. Jag utgår från mig själv och min bekantskapskrets som till största delen består av folk från andra kulturer än den helt Svenska och jag tänker bara att “hade jag kunnat dra det här skämtet om dem så kan jag dra det på scen”. Men min grundinställning är att jag skojar MED min publik, inte OM dem. Det är en gigantisk skillnad för mig. Det ena blir med värme och det andra som ett SD-möte. 

Har komiker blivit bekväma av att kunna skylla dåliga skämt på en lättkränkt publik?

Ja och nej. Det är ju väldigt praktiskt att skylla på publiken när det går dåligt men samtidigt stämmer det Jag gjorde ett test på en klubb I Stockholm för någon vecka sedan. ALLA var helvita PK svenskar så jag fattade att jag var körd och precis så blev det, Några av mina roligaste skämt från nya showen bombade nästan. När jag sedan körde dem för en mixad public så lyfte taket så JA viss publik är fan alldeles för lättkränkta. Det är en Comedy klubb du gått på. Det är inte ett Ted Talk! 

Vad betyder ”spiritual comedy” konkret?

För mig betyder det nog att jag tänker att jag gör humor med hjärta. Att jag inte bara går för enkla punchlines utan försöker förmedla något mer ibland. Oftast om just medmänsklighet. Jag har ett exempel från nya showen som handlar om att helsvenska barnkalas alltid måste vara exakt två timmar långa. Inte en minut längre, oavsett hur kul barnen har. Så jag säger att helsvenska barnkalas är som Tidöpartiernas migrationspolitik, alla ska hem. Så fort det går. 

Vilken del av det nya materialet är du mest stolt över?

Att jag faktiskt, helt ärligt tänker att jag gör något unik med mina shower. Att vara en blåögd helsvensk komiker som vågar driva med folk från andra kulturer. Tidigare har det ju annars varit så att komiker med invandrarbakgrund får driva med andra invandrare (och svenskar) medan det varit rasistiskt att driva tillbaka. Den idén dör med den här showen, hahaha.  I Norge där jag också gjorde förra turnén på likande tema så kallades jag för “En svensk Ali Hussein” Det gjorde mig stolt. Att jag är ren svensk som har förstått att integration inte är en enkelriktad gata. 

Hur mår Sveriges standupklubbar egentligen?

Det har aldrig funnit fler klubbar eller komiker än nu och det är ju såklart jättekul men det tillsammans med alla stora drakar som nu gett sig in i branschen som LiveNation, All things live, Kulturaktiebolaget osv gör tyvärr att marknaden känns mättad. Det har blivit too much helt enkelt. Men när konkurrensen ökar tvingas man ju att göra saker ännu bättre eller förnya sig och det är en spännande utmaning. 

Vilka tre komiker, döda eller levande, står överst i din egen humorhierarki?

Eddie Murphy, anledningen till att jag började med standup (Delirious) och att min klubb heter RAW. Dave Chapelle, motivering överflödig även om hans senaste grejer tyvärr inte är lika bra. Bill Burr. Otrolig komiker också som jag i stort sett kan citera vissa rutiner från. 

Du har byggt RAW, tagit hit internationella stjärnor och fyllt stora arenor. Varför känner du fortfarande ett behov av att själv stå längst fram och få rummet att skratta?

Det är otroligt fint att se vilken resa RAW och framför allt svensk standup har gjort sedan starten 2004 och något jag alltid kommer vara stolt över men ett tag blev jag liksom mer av en klubbägare som Bokade andra komiker istället för att satsa på min egen standup. Jag skrev inget nytt och var bara trött. En dag fick jag nog och bestämde mig för att lägga mycket mer tid på att skriva och det var så Mårten Cvetkovic föddes. 

Med tanke på åtalet i folkdomstolen: vilka är Sveriges största kvinnliga komiker?

Petra Medes komiska timing är oöverträffad i det här landet. Bara synd att hon slutade med standup. Petrina Solange är en otroligt rolig komiker också. Elin Almén och Johanna Wagrell har utvecklats enormt senaste åren och sedan har du legendarer som Ann Westin som trots 70+ fortfarande välter ställen.

Vilken insikt fortsätter du envist att formulera om, trots åratal av terapi?

Never create enemies. Det har gått sådär genom åren men sen jag träffade Stasha och fick barn så har massor ändrats till det bättre. 

Har du slutat jaga bekräftelse eller bara hittat mer socialt accepterade sätt att göra det på?

Jag älskar ju terapi och personlig utveckling. Vad är livet om att inte just att utvecklas och lära sig av sina misstag. En grej jag har insett är att för att bygga en sund kärlek till sig själv så ska man inte söka andras bekräftelse utan spara saker som små egna hemligheter. Det gör dig fri från andras åsikter och det har varit en befrielse för mig. Både som människa och komiker. 

Kan terapi göra en komiker sämre?

Nej det har jag svårt att se. I värsta fall har den fått nytt material. 

Hur mycket ligger det i påståendet att terapi snarare ger idioter bättre argument än självkännedom?

Det är från någon som har missförstått hela iden och poängen med terapi. 

Hur mycket av komedin är ett sätt att fly känslan av att vara ensam och missförstådd?

För mig, inte alls. Men så har jag ju också lagt en förmögenhet på terapi. Jag är ofta själv utan att känna mig ensam. 

Vilka svårigheter har ditt synnerligen fördelaktiga utseende legit orsakat dig?

Haha. Folk tjatar om det där titt som tätt men de måste referera till väldigt gamla pressbilder och inte sett hur jag ser ut när jag vaknar på morgonen.  

Vad är mest provocerande för omgivningen: en snygg man som vet att han är snygg eller en snygg man som vill bli tagen på allvar?

Hahahaha! Jag tror en snygg man som vet att han är snygg. Det finns få saker som är osexigare hos en man än att vara självgod. Det lärde jag mig the hard way som 20 nånting på ZTV. 

Hur känns det att bli äldre i en bransch där utseendet betyder så mycket?

Om jag hade jobbat på TV hade jag ju legat på soptippen för länge sen, men som komiker äger man ju sitt eget varumärke och livslängd på ett helt annat sätt. Och i standup är det ju mycket bättre att ha ett ofördelaktigt utseende än tvärtom. Vi lever i ett Janteland så ju fulare och äldre jag blir desto fler som kommer skratta. Det är min logik.

Vilken svensk föräldravana tycker din fästmö är fullständigt vansinnig, och vilken balkantradition har du själv försökt förhandla bort?

Jag älskar mina föräldrar men att ställa frågor är inte deras starkaste gren. De kan prata i 20 minuter om vilken veckodag de varit på Willys, men inte ställa en fråga om att jag och Stasha varit i Berlin över helgen. Men det är nog å andra sidan kanske bara bra. 

Ni förlovade er 2017 och är fortfarande förlovade… dude, när ska du signa?

Det har varit några rätt slitsamma småbarnsår så bröllop har inte direkt varit på topp 10 saker att göra. Men nu börjar barnen bli äldre och terapin börjar ge resultat även med Stalin… förlåt, Stasha. Så vi har inte gett upp iden! 

Du har gått från att vara rädd för att aldrig hinna bilda familj till att turnera när du faktiskt har en. Hur hanterar du det?

Jag fick ju barn sent, 43 år gammal men hade längtat jättelänge efter familj så jag hade bestämt mig långt innan för att vara en väldigt närvarande pappa och det är jag än idag. Jag älskar och värdesätter tiden med mina grabbar nåt enormt! Jag har ju inte turnerat sedan 2024 och även om jag åker på en ny tvåårs runda så är det nästan alltid “bara” torsdag-lördagar och resten av tiden är jag med familjen. 

Vad har familjelivet gett dig som framgången aldrig kunde ge?

Självinsikt tack vare att jag har en spegel sedan 10 år tillbaka på vem jag är och även en väldigt hälsosam distans till publikens bekräftelse. Jag vet vad riktig kärlek är nu. 

Angående Måns Z på Skavlan, vilken av dina egna berättelser hade blivit helt annorlunda om du väntat ett år innan du berättade den?

Ingen tror jag. Jag är helt filterlös. På gott och ont. Stasha kallade mig för Forrest Gump senast igår för att jag hade skrivit ett SMS till en vän, helt utan filter. Jag har inte den spärren, ännu. Jag är på tok för ärlig. 

Vad drömmer du fortfarande on att få bevisa?

Att fler ska upptäcka att jag inte är en programledare eller klubbägare som fått för mig att jag är rolig utan att jag faktiskt är en jävligt bra komiker. Sedan hade jag nästan kunnat betala pengar för att få spela skivor på en fet klubb eller festival. Jag var DJ när jag var 20 och var resident på några stora klubbar men valde TV och humor men än idag älskar jag att spela men får tyvärr inte chanson. De fattar inte att man kan spela grym house även om man är komiker utan tror Kanske att jag ska spela vinjetten till Benny Hill eller Jönssonligan signaturen. Det är nog tyvärr en dröm jag aldrig kommer få leva ut, utöver på hemmafester och vissa mindre barer där jag spelar.