Min Kanon

En kanon i kultursammanhang är ett normerande urval av verk som ett samhälle, en institution eller en tradition lyfter fram som särskilt värdefulla (Wikipedia). En kanon är också en orsak till bråk bland kulturprofiler på debattsidor, i sociala medier och runt middagsbord. Men urvalet i Nöjesguidens serie Min Kanon kan inte överklagas, möjligen beklagas, för det är personens helt och hållet personliga uppfattning vilka böcker, filmer, TV-serier, album, konstverk, YouTube-klipp etc som varit betydelsefullt och intressant i dennes liv. Och som gärna får ges vidare till oss andra.

Först ut i serien är komikern och klubbarrangören Mårten Andersson. 

1. Eddie Murphy Delirious (1983) 

En sinnessjukt rolig, mångfacetterad och tight show som också innehöll imitationer. Delirious är anledningen till att min dröm om att bli stand up comedian föddes. Eddie Murphy är också anledningen till varför min klubb heter RAW (Eddies andra special). Det är en hyllning. 

2. P3 Soul med Mats Nileskär

Med sin oefterhärmliga röst och breda skånska var han tidigt någon jag såg upp till och genom vilken jag upptäckte nya artister i över 20 år. Cirkeln slöts när jag jobbade på P3 och på uppdrag av Mats fick intervjua Tricky. Jag tror att det var på G-klubben och vi satt tätt ihop i en städskrubb för att ljudet skulle bli så bra som möjligt och för att Nileskär hade sagt åt mig “kör upp micken i käften på honom” eftersom Mats ÄLSKAR nära ljud i sina intervjuer. 

3. The Cosby Show 

Det säger man ju inte direkt med stolthet numera, haha,  men den showen formade mig som komiker. Jag hade varenda avsnitt inspelat på VHS och kunde citera hela scener. Det var inkörsporten till standup där jag några år senare upptäckte standup via Eddie Murphys “Delirious” 

4. Dave Chapelle – nästan valfri show 

Även om hans grejer de senaste åren har tenderat att tyvärr fastna i att gång på gång ge sig på transcommunityn så är han the GOAT för mig. Den lekfullheten han tagit sig an standup var och är banbrytande. Det finns ingen som kan trollbinda en publik på det sättet han gör. Ta bara “The Closer” där han går igenom tekniken för att skriva skämt och lyckas inte bara få det roligt utan helt otroligt. 

5. Grandmaster Flash & The Furious Five – The Message (1982) 

En ikonisk låt som blev min väg in till svart musik och framför allt hiphop och en låt som än idag gör mig varm om hjärtat.   

6. N.W.A, albumet Straight Outta Compton 

Alla i högstadiet i Älvsjö gick runt i Joe Bloggs-jeans som var så vida att man hade kunnat gömma ett kassaskåp, men de allra coolaste hade insydda revärer i jeansen. Oavsett klädstil lyssnade alla (killar) på N.W.A. Med facit i hand känns det ju extremt lustigt att gå runt och rappa rader som “Boy you can't fuck with me So when I'm in your neighborhood, you better duck 'Cause Ice Cube is crazy as fuck” medan man gick hem i sitt medelklassområde och slickade på en piggelin, haha. 

7. The usual suspects (1995) 

Filmen har knappast format mig, men det är en helt sjukt bra film. Slutscenen är briljant och det sättet att jobba med dramaturgi och oväntade saker är också något jag inspirerats av som yrkesperson. 

8. Ulveson & Herngren  

Det finns få svenska komiker som Ulveson och Herngren som jag har skrattat mer åt, och den här tv-serien är fullständigt fantastisk! Två legendarer i sitt esse. 

9. Nöjesmassakern, Nöjesmaskinen och det mesta som Sven Melander, Åke Cato, Gösta Engström med flera gjorde på slutet av 80-talet. 

För att det var humor på svenska till skillnad från det jag hade skrattat åt tidigare, som uteslutande var på engelska från USA. Det var som en väckarklocka att man kunde vara rolig på svenska också. 

10. TV-serierna Familjen Macahan och V 

Båda serierna gick på den tiden, då det bara fanns två kanaler i Sverige och dessutom existerade inte binge watching då. Hela Sverige inkluderat vår familj samlades till de här två serierna framför tv:n varje vecka. Det är fina barndomsminnen.

11. Bruno Psychic reading  

Det största komiska geniet vi har på planeten jorden om du frågar mig – Sacha Baron Cohen är inte bara en galet begåvad manusförfattare och skämtskrivare. Han är dessutom galet bra på att gestalta och komma på unika karaktärer som Borat, Ali G och Bruno för att nämna några. Det här är ett av alla klipp som jag har kollat på säkert 50 gånger med vänner. Det är roligt bara som det är, men när skämtet dessutom görs med någon som, ovetandes, blir indragen i det så blir det ännu roligare. 

12. Morgonpasset i P3

Jag har lyssnat på dem sedan jag själv jobbade på P3 när jag var 19-20 år. Det har varit mängder av olika konstellationer, men de lyckas alltid hitta ett gäng som blir mer än röster. De blir som kompisar du växt upp med varje morgon och är alltid nytänkande med örat mot gatan. 

13. Bill Burr Plastic Surgery 

Jag tog med den här för att det är en fantastisk rutin om ett ämne som tyvärr bara blir allt mer aktuellt så kanske kan det inspirera någon att satsa på personlig utveckling och jobba med själen i stället för att jobba med massa knivar och annan skit i ansiktet. 

14. Robin Sharma The Monk Who Sold His Ferrari 

Att ta med en bok och just den här boken på en lista om vad som format en är ju klichéernas kliché, men det bjuder jag på. Boken är visserligen provocerande barnsligt skriven ibland, men samtidigt gör Robin Sharma “vardag” av personlig utveckling för alla utan att behöva bli för flummig som många andra i samma genre. Den här boken har inte format mig, men är en av många böcker som bidragit till min personliga utveckling tillsammans med Eckhart Tolle, Marianne Williamson, Wayne Dyer, Deepak Chopra med flera. Vill man ha en inspirerande, lättförståelig bok om personlig utveckling är den här en bra start. 

15. Razorlights debut på Parkinson 

Jag är mycket mera elektronisk musik än rock, men det här är ett av de mest ikoniska musikframträdanden jag någonsin sett på tv! Ett sånt där moment när tiden stannar och alla i både studion och framför skärmarna bara häpnar. Missa inte Tom Cruises reaktion I slutet!