RIVER väljer hellre kaos än kompromisser

RIVERs väg till debutalbumet har varit lång. Uppvuxen med sin pappas vinylsamling och Elvis Presley som en tidig inspirationskälla lämnade hon Göteborg efter att hennes pappa gått bort när hon var sjutton år. Resorna förde henne så småningom till San Miguel de Allende i Mexiko, där hon medverkade i musikaler och ledde ett jazz- och bluesband.

– Jag började spela på gatan för att jag hade scenskräck och visste att jag behövde bota den för att inte styras av min rädsla. När jag sedan hade ett jazz- och bluesband i Mexiko hittade jag min plats på scenen.

Flera albumprojekt påbörjades och kasserades innan hon tillsammans med producenterna Johannes Henriksson, Rickard Andersson och August Vinberg hittade något som kändes rätt.

– Jag ville att kvaliteten skulle prioriteras före pressen att få ut någonting snabbt. Så mycket bygger på snabba trender idag och man förväntas kompromissa med sin konstnärliga vision för att passa in i musikindustrins mallar.

Bakom artistnamnet RIVER finns Elsa Sommarström. Artistnamnet är inspirerat av hennes eget efternamn, men har med tiden också blivit en symbol för en annan sida av hennes personlighet.

Vem är Elsa egentligen och vem är RIVER?

– Som Elsa brukade jag alltid känna in rummet och lyssna på andra före mig själv. Som RIVER har jag lärt mig att lyssna på mig själv först och våga ta plats. I början kändes det som två olika personer. Jag skapade RIVER för att jag behövde kliva in i en del av mig som jag inte hade utforskat. Idag har de vuxit ihop.

Musikaliskt beskriver hon A Dying Source som smutsig indie-poprock, råare än hennes första EP. Det är ett album som är tänkt att lyssnas på från början till slut, med I AM CANCER som öppningsspår. Hennes musik har redan hittat en internationell publik, bland annat genom att höras i Netflix-serien Young Royals.

Du har redan fått stor uppmärksamhet utomlands, hur gick det till?

– Mitt sound talar ett annat musikaliskt språk än det som är typiskt för den svenska scenen. Vi har skickat ut musiken till branschfolk både hemma och internationellt. Utomlands finns en mycket större publik för den här typen av musik, och den har varit väldigt öppen och nyfiken. Det förvånar mig faktiskt mer när min musik får uppmärksamhet här hemma.

Hellre misslyckad än vanlig

RIVERs visuella uttryck är lika genomarbetat som musiken. Hon hämtar inspiration från bland andra David Lynch, Quentin Tarantino, Nadia Lee Cohen och Sharna Osborne. Från början regisserade och klippte hon sina videor själv eftersom budgeten saknades.

– Nu skulle jag ha svårt att låta någon annan klippa, eftersom jag redan ser den färdiga videon framför mig när vi spelar in.

Hon beskriver sin stil som ”subversiv retro-glamour”, där old Hollywood möter Vivienne Westwood. 

Vad tror du att folk missförstår mest med dig?

– Jag tror att folk ibland tar mig på större allvar än jag tar mig själv, särskilt hur jag spelar ut min kvinnlighet och mina uttryck överlag. Min estetik bygger ofta på sarkasm, och jag lever ut olika sidor av mig själv med självdistans. Jag älskar att överdriva mina egna drag och leka med stereotyper jag ser hos människor omkring mig.

Vad är värst, att misslyckas eller att bli vanlig?

– Att bli vanlig utan tvekan. Ett misslyckande är åtminstone ett kvitto på att jag vågade göra något som inte var enkelt och inte gav några garantier. Att vara vanlig betyder för mig att göra det som passar bäst in i omgivningen, och då skulle jag ta bort allt som gör mig till artist.

När hon beskriver vad hon vill åstadkomma med RIVER återkommer hon till vikten av att själv bestämma över sitt skapande.

– Med RIVER vill jag bevisa att total artistisk kontroll och intuition är tusen gånger starkare än trender. Jag brinner hellre upp på mina egna villkor än lyckas genom att kompromissa. Den enda framgång jag är intresserad av är en som jag kan trivas i.

När mörkret blir musik

Albumets öppningsspår I AM CANCER började med en textrad i en demo från producenten Johannes Henriksson, men känslan var omedelbart bekant.

I AM CANCER är ändå en rätt brutal låttitel. Hur hård är du mot dig själv?

– Jag har kunnat vara väldigt hård mot mig själv i relationer, mer förr än nu. Idag blir jag snällare mot mig själv ju mer jag omger mig med människor där det finns öppen kommunikation och respekt. Som artist är jag däremot min värsta kritiker, och det är svårt att jobba bort. Om jag inte har gett mitt artisteri 120 procent en dag kan jag känna att jag inte förtjänar att bli erkänd för det jag gör.

Kan man sakna kaos när livet äntligen fungerar?

– Min historia kan låta kaotisk utifrån, men det berodde mest på att jag sprang ifrån en del av mig själv som jag behövde lämna. Det behovet har jag inte längre, och jag är mycket lugnare och tråkigare än jag kanske utstrålar som artist. Men att vara artist är ett kaos i sig.

Om ditt bästa material föds ur lidande, vad händer med musiken om du blir lycklig?

– Livet gör ju fortfarande ont ibland även när man är lycklig. Skillnaden är kanske bara att man orkar bära det på ett annat sätt. Jag upplever att jag skriver bäst när jag har gått igenom något och sedan får perspektiv på vad det var som hände. Men jag har absolut också skrivit många låtar mitt i lidandet.

Glamour, ensamhet och blöjbyten

Hon berättar att hon kan försvinna in i sina projekt så fullständigt att vänskapsrelationerna blir lidande.

När känner du dig som mest lycklig?

– När jag är ett med min passion, innan tvivlet kommer, haha. Det kan vara när jag gör video, musik eller är i en relation. Jag lever verkligen för kreativiteten som jag hittar i de delarna. Jag skulle kunna gå i flera år utan att träffa någon eller göra något annat än att vara i min skapandeprocess. På det sättet är jag en väldigt jobbig person att vara vän med.

– Jag har också jobbat som undersköterska i många år, och det gav mig så mycket glädje och tillfredsställelse att få tänka på andra och noll tid till att tänka på mig själv. Så om allt skiter sig och jag tröttnar på ett yrke som inte genererar några pengar, så är det inte så dumt att jobba inom vården igen, även om jag inte direkt saknar blöjbytena.

Vad är det mest dekadenta du gör en helt vanlig tisdag?

– Med få undantag klär jag upp mig varje dag som om jag vore på väg till en scen, även dagar då jag inte förväntar mig att träffa en enda människa. De dagar jag känner mig nedstämd eller är svår att ha att göra med så vill jag åtminstone vara mitt bästa jag på utsidan.

Hur låter RIVER om tio år?

– Jag är väldigt intuitiv i mitt skapande, och det skulle döda min nyfikenhet och skaparglädje om jag redan nu visste exakt hur ett album ska låta innan processen ens har börjat. Men jag hoppas att det fortfarande känns genuint.

Vad händer nu?

– Efter albumsläppet väntar en turné med spelningar i Göteborg, Stockholm och Oslo i februari. Därefter vill RIVER fortsätta med nästa albumprojekt.

RIVER

13 november 2026 – Debutalbumet A Dying Source släpps via Bushido / Pub Crawl Recordings.

Turné 2027

• 11 februari – Stockholm, Debaser Nova

• 12 februari – Oslo, Blå

• 13 februari – Göteborg, Nefertiti