Saker vi streamar just nu
Det finns fler serier än någon rimligen hinner se. Vissa är värda tiden, andra inte. Här samlar vi serierna vi själva fastnat för, pratar om och gärna tipsar vidare om. Inga betyg, inga objektiva sanningar, bara våra högst subjektiva åsikter.
Adults – säsong 1 och 2
Fem tjugoåringar i New York delar bostad, ångest och en tveksam förmåga att fatta beslut. Samir, Billie, Paul Baker, Issa och Anton bor i Samirs barndomshem och försöker få ordning på jobb, dejting och vänskap. Ibland krävs en gemensam genomgång av grundläggande hygien, som varför det inte är okej att lämna använda kondomer utspridda över hela huset. Goda intentioner leder till dåliga beslut och situationer som blir svåra att bortförklara. Lite som Friends, fast för en generation som har platsdelning på mobilen men svårt att sätta gränser i övrigt: alla kan se var du befinner dig, ingen vet vart du är på väg.
Hysteriskt kul i vissa lägen. Billie blir vän med tjugoåringen som ärvt hennes falska leg. Att bli omsprungen av nästa generation redan i tjugoårsåldern känns ändå brutalt. I andra säsongen ska det dessutom funderas över fertilitet, bytas sovrum och arrangeras en syrakväll. Humorn är lika delar pinsam och absurd, men under alla katastrofala beslut finns en fin skildring av vänskap. Karaktärerna är hopplösa på att hantera sina egna liv, men förvånansvärt bra på att finnas där för varandra.
Bakom serien står de tidigare Jimmy Fallon-skribenterna Ben Kronengold och Rebecca Shaw, med Nick Kroll bland producenterna. Julia Fox och Charlie Cox gästspelar.
Två säsonger med åtta avsnitt var, plus specialavsnittet Marathon Day. Streamas på Disney+.
IMDb: 7,7/10. Rotten Tomatoes: 100 % kritiker / 96 % publik för säsong 2
Youth – säsong 1
Nyskild, 50 och redo för ett eget liv. Synd bara att hon inledningsvis blir diagnostiserad med artros i käken och får rådet att undvika avsugningar. Dessutom har föräldrarna blivit sjuka och sonen inte förstått att han ska bli vuxen. Sharon Horgan spelar Alex, en litterär agent i London som försöker få plats med sex och kärlek mellan jobbet och familjens behov. Horgan, bakom Catastrophe och Bad Sisters, har också skapat serien, där dejting och pinsamma beslut samsas med satir över förlagsvärlden i en originell men något svajig tempo.
På jobbet ska hon hantera författare med stora egon samtidigt som en förlagsbransch i förändring ställer nya krav. Hemma väntar en son som lämnat boet bara för att återvända med vändande post, det var tydligen jobbigt därute. Rupert Friend från Homeland spelar hennes romantiska återfallsrisk och största red flag.
Det är en träffsäker skildring av en generation kvinnor som förväntas konkurrera med 25-åringar på dejting- och arbetsmarknaden, ta hand om hus, hem, barn, före detta män, deras flickvänner och sina åldrande föräldrar, förverkliga sig själva och samtidigt ha ett aktivt sexliv. Horgans styrka ligger i att låta det tragiska och det komiska dela på samma utdragna, svårsmälta scener. Friheten efter skilsmässan har uppenbarligen villkor, och familjens jourhavande vuxen får sällan gå av sitt pass.
Åtta avsnitt. Streamas på HBO Max, även via Prime Video.
IMDb: 6,5/10. Rotten Tomatoes: 97 % kritiker / 68 % publik
Widow’s Bay – säsong 1
Inte helt ny men värd att nämnas i höstrusket. Matthew Rhys, från The Americans och Perry Mason, spelar borgmästaren Tom Loftis, som vill göra en sunkig, bortglömd ö i New England till nästa Martha’s Vineyard. Invånarnas varningar avfärdar han som ren vidskepelse, tills skräckhistorierna börjar kännas besvärande aktuella och synnerlien närgångna. Övernaturlig skräck möter riktigt mörk galghumor i vad som egentligen är en arbetsplatskomedi. Bakom serien står Katie Dippold, som tidigare skrivit för Parks and Recreation, och det märks i skildringen av lokalpolitikens absurditeter. Men här är konsekvenserna av dåliga kommunala beslut betydligt värre och bisarra än ett misslyckat parkprojekt.
Turistbroschyren blir ett absurt kreativt uppdrag när öns förbannelse ska paketeras som ännu en sevärdhet. Det finns underlag för grav kommunal inkompetens, nepotism och riktigt läskig höststämning. Matthew Rhys är perfekt för rollen som en borgmästare vars ambitioner vida överstiger både hans auktoritet och hans mod. Det är just kontrasten mellan det vardagligt pinsamma och det genuint skrämmande som gör serien så skruvad.
Att säsong 2 redan är beställd är egentligen en red flag, men vi håller tummarna för att de klarar att hålla kvaliteten uppe och att premissen förblir relevant för en säsong till.
Tio avsnitt. Streamas på Apple TV.
IMDb: 8,1/10. Rotten Tomatoes: 98 % kritiker / 92 % publik.
Aces: The ATP No. 1 Club – dokumentärserie
Från Björn Borg till Federer och Nadal följer dokumentärserien de 29 män som nått förstaplatsen på världsrankingen i tennis sedan 1973. Intervjuer och arkivmaterial skildrar rivaliteterna, uppoffringarna och pressen bakom framgångarna. Vi får följa hur sporten förändrats genom årtiondena, från Borgs och John McEnroes temperamentsfulla möten till 90-talets dueller mellan Pete Sampras och Andre Agassi. Därefter tar Federer, Nadal och Djokovic över scenen, innan en ny generation med Carlos Alcaraz och Jannik Sinner gör entré.
Att ATP har varit med och producerat dokumentären märks emellanåt mer än önskvärt, men roligast är ändå alla löst spridda detaljer som att McEnroe och Jimmy Connors gamla fejd fortfarande förtär gammelgubbarnas sinnen, att Lendl dissas och att Agassi jämför Muster med en pytonorm.
Tennis må vara en gentlemannasport, men gentlemännen lyser stundtals med sin frånvaro. Det visar sig föga förvånande att världens bästa tennisspelare inte nödvändigtvis är världens bästa förlorare. Och vill man återuppliva svensk tennisnostalgi från tiden då vi faktiskt regerade på banan är det här ett betydligt trevligare ställe att börja än dagens rankinglista.
Fyra avsnitt à 48–61 minuter. Streamas på SkyShowtime.
IMDb: 7,7/10. Rotten Tomatoes: betyg saknas.