Sucker

Vem är egentligen en vinnare? Det tycks vara den fråga som ställs i Lana Citrons roman [I]Sucker.[/I] Är det den (snart trettioåriga kvinna) som vid berättelsens slut flyttar ihop med sin pojkvän i en med takterrass försedd lägenhet i centrala London? Eller är det den (likaledes snart trettioåriga kvinna) som vid berättelsens slut genomskådat allt och står fri inför en framtid vit som ett oskrivet blad? Non och Bea heter huvudpersonerna i den här lilla berättelsen om livet och kärleken. De är båda ivrigt sysselsatta med att hitta fungerande relationer, men där Bea går metodiskt tillväga och till slut lyckas fånga sin drömprins är Non, själv något av en drömmare, vid berättelsens slut ensam men också klok; det är hon som berättar historien, vilken alltså är skriven på en modern, maniskt hoppande prosa och fylld av moderna, maniskt sökande unga människor i ett semi-mondänt, nutida London. Denna roman är egentligen ingenting annat än en liten moralitet. En saga om kärlek så som de alltid har sett ut: Den lyckliga är den som inte fastnar i gamla konventioner utan går sin egen väg och ser med egna ögon. Ingenting nytt under solen, med andra ord, inte heller denna berättelse - vilken inom parentes sagt också uppvisar en besynnerlig likhet med Louise Boije af Gennäs debutroman, såväl innehålls- som omslagsmässigt.