Sveriges representant inför VM i bartending: “Drinken är 25 procent”

Grattis till vinsten, Eric! Berätta, hur ser livet som tävlande bartender ut?

– Det är oerhört mycket förberedelser: Jag lägger kanske 20, 25 timmar i veckan utöver mitt vanliga heltidsjobb, och har gjort det sedan i januari. Från januari fram till maj är det delfinaler, och man stressar och mår ganska dåligt emellanåt. Efter femte eller sjätte året utan vinst kunde jag absolut känna att fan, jag skiter i det här. Men så märker man att man blir bättre och bättre, och utvecklas: Så känslan av att inte ha gett upp, när man står och har vunnit, den är bra. Jag gillar att tävla och utvecklas, och att ha kul är också viktigt, men jag vill inte ljuga och säga att jag inte är där för att vinna. Det är en häftig känsla att få vara bäst. 

Och nu inför den stora finalen mot bartender från hela världen, ser förberedelserna annorlunda ut?

–I Skottland är det otrolig många fler moment. Under tävlingen i Sverige, när vi togs ut som de tre bästa, var det ett moment som man förberedde och sedan ett mystery box challange. I Rotterdam, när vi tre svenskar skulle tävla som i final mot varandra, var det två förberedda moment och ett mystery box samt en blind tasting. Nu i Skottland så är det totalt sju olika moment, med nio drinkar. Det är en helt annan grej. Det är så svårt att förklara, allt från att blanda drinkar på Harry Potter-tåg till att göra ens egen alkoläsk, till en typ av stafett. Det är en utmaning där vi ska synka tre låtar till tre drinkar som ska spegla vår bartenderkarriär. Det är väldigt tufft, men det är också till för att man ska utvecklas. Ingen har kommit hit för att det varit enkelt. Tävlingen är till för att utse den bästa i världen, det är klart att det är  gjort för att misslyckas. Det är typ omöjligt att få full pott i alla utmaningar, så det blir nästan lite den som gör minst fel som vinner.

Hur mycket känner du att det är du personligen som bedöms?

– Det här är en bartendertävling och inte en cocktailtävling, 75 procent av poängen är jag som person och bara 25 procent är drinken. Att jobba med service är att anpassa sin service till vad varje gäst behöver. Det innebär att göra research på domarna också. Här i Sverige har vi till exempel mer socker, syra och salt i våra drinkar än i Sydeuropa. Har jag domare som kommer från Italien eller Grekland så kommer deras generella palett att vara känsligare för de smakerna, och det får jag tänka på. En bartender måste ha fingertoppskänsla och kunna anpassa sig. Det är mer än att blanda drinkar. 

 Du har jobbat ett bra tag i branschen nu. Vad ser du för trender?

– Den yngre generationen dricker inte lika mycket, det märks tydligt. Man tar hand om sig på ett annat sätt, och plånboken har också sagt sitt, för cocktails är ju en lyxkonsumtion som kostar. I produktväg går folk mer och mer på highball-drinkar, alltså läskande drinkar, med mer volym. Skum på drinkar är fortfarande jättepopulärt, tyvärr. 

Vi som svenskar har ju inte druckit cocktails särskilt länge heller. Det kanske inte sitter i vårt DNA riktigt?

– Nej, men till exempel hamburgare var till för bara några år sedan snabbmat. Sedan kom riktigt bra grejer som man kunde tänka sig betala 300 spänn för. Vissa ser ingen skillnad på mina tävlingsdrinkar och en Vodka Red Bull på nattklubben. Man ser bara alkohol. Cocktailbarstrenden är mer påtaglig nu, och jag tror att fler och fler tycker att kvaliteten och kreativiteten som ligger bakom är värd pengarna.

Favoritbarer:

• Le Hibou i Stockholm, bra meny och väldigt härligt 

• Röda huset i Stockholm är en av Sveriges bästa barer av en anledning. De är duktiga pådet de gör. 

• Tire and Elementary i London tycker jag är väldigt bra. Det är en av mina absoluta favoritbarer. (Just nu tillfälligt stängd på grund av brand. Reds anm.)

• Panda and Sons i Edinburgh är också jättebra.