Jag, Sophie och Diane

[B]Jag förstår inte kvinnan[/B]. Jag förstår inte kvinnan på samma sätt som jag inte förstår den nya Star Warsfilmen [I]Revenge of the Sith[/I]. Jag visste inte ens att [I]Sith [/I]var arg på oss. Jag vet inte ens vem [I]Sith [/I]är. På samma sätt vet jag inte vem kvinnan är. Jag känner inga kvinnor. Bara Sophie, min mammas dvärgpudel. Och hon avskyr mig. Hon blir otröstlig. Det enda som får henne på fötter igen är John Denvers [I]You Fill Up My Senses[/I]. Jag kan den utantill. Ända sedan jag såg dokumentären [I]Farligt begär [/I]har jag haft ett distanserat förhållande till kvinnan. När det kommer till kvinnor är jag värd August Strindberg-priset. Jag vet att jag skrivit att jag har flickvän. Det var naturligtvis ett skämt. Skrattade ni? Det närmsta jag kommit en flickvän var ett kort och flyktigt förhållande med ett vykort på Diane Keaton, men det är över sedan länge. Det fungerade inte sexuellt. Vykort är väldigt dåliga i sängen. Nu fantiserar jag bara om Hilary Duff. Hon verkar ofarlig. Och någonstans ser jag det som en gentjänst till min ungdomshjälte Nabokov. Ja, Nabokov. Jag är expert på att förgylla mina sexuella och kroppsliga komplex i filosofiska spörsmål. Har ni sett igenom mig? Men en sak vet jag om kvinnan - hon är av en komplex natur. Precis när jag tror att hon förstår mig, och jag förstår henne, och att lyckan är gjord och hon äntligen ställer den för ett förhållande avgörande frågan: "Vill du ha sex på något udda sätt, på ett sätt du fantiserat och drömt om?" Och jag svarar: - Säker? Ok, jag hämtar dykardräkten! Ja, då är hon borta när man kommer tillbaka med snorkeln och goggles. Varför min kvinnosyn nu helt baseras på [I]Fadren[/I]. Jag är rädd för kvinnan. Jag tror hon vill mig illa. Igår kom det fram en flicka och frågade efter eld. Jag sa "Varför då? Så att vi kan inleda en diskussion där du förleder mig in i en relation där du senare misstänker mig för otrohet, övergrepp, insinuerar att jag inte är far till våra barn, tar mina pengar och slutligen försöker få in mig på en sluten klinik?" När jag med tårar rinnande i ansiktet tittade upp fanns hon inte kvar. Länge leve Strindberg. Hans nattliga relationsdramer uppmuntrar till att, för morgondagen, klippa samtliga världsliga band, och undvika all mänsklig kontakt. Du, Hilary Duff, naturligtvis exkluderad ur min nattliga bön. Jag vet att min livssyn inte är sund, och jag vill passa på att tacka promotionavdelningen på Sony Music för Jessica Simpson-skivan som anlände med posten. Skivan har hjälpt. Jag läser numer också Denise Rudberg i Metro och fascineras över hennes iakttagelser. Kvinnor kan.