Ledare - Detta förbannade "vi vann"

[B]Som barn tyckte[/B] jag mycket om att sparka boll. Däremot har jag aldrig varit intresserad av att titta på när andra roar sig med att spela fotboll. Jag har mycket svårt för att begripa när människor med glädje utropar "vi vann" när det i själva verket är några helt andra som vunnit - nämligen en vilt främmande skara människor vars samhörighet består i att de enats kring val av kulörer på sina kläder. Och ett klubbnamn som inte sällan klingar rysligt illa. HV-71 till exempel. Det låter som ett virus. Jag ropar "vi vann" när mitt lag vinner i Pictionary. Och med mitt lag menar jag då ett lag som jag personligen ingår i. Ett lag som jag med mitt eget kött och blod kämpat för. Inte ett helt annat jävla lag. Och kanske ropar jag även "vi vann" den dag Sverige driver norrmännen ner i sina så älskade fjordar och erövrar den svarta knakelibraksaften så att den kan återgå till dess rättmätige ägare. Inte för att jag själv skulle ha slagits vid fronten i det här fallet, men för att jag är väldigt förtjust i olja och förmodligen på något sätt skulle få vara med och dela på bytet. Vinner däremot AIK en match får dess supporters inte ens en hudlotion i utdelning. Ändå detta förbannade "vi vann!" Därför blev jag förvånad när jag 2004 upptäckte att jag med visst intresse följde något som kallades Fotbolls-EM. Möjligen hade det något att göra med att jag fick en förevändning att gå ner till min älsklingsbar Saline och dricka öl. Men den förklaringen håller inte till fullo eftersom jag minns klart och tydligt att jag utstötte ett litet ljud - om än så blygsamt och försiktigt att ingen kunde ta det för annat än en suck - när skinnklotet åkte i rätt målbur. Kanske hade jag drabbats av masspsykos. Kanske var det bara mycket pollen i luften. Det får jag aldrig veta. Men jag vet att det snart är Fotbolls-VM och att jag åter kommer att sitta på en bar med flimrande tv-apparat och intala mig själv att det bara är för att jag inte vill vara hemma och höra det där gåtfulla skriket från grannarna med öppet fönster och undra om vi äntligen återinförlivat vårt grannland. Men gud vet om den som lyssnar riktigt noga från mitt bord inte kommer att kunna urskilja något som låter som en liten, liten suck när någon "gör en strut".