Nytt — serier

Eva Björkstrands debut Kioskvältaren befinner sig i gränslandet mellan tecknade serier och konst. Det är gulligt, komiskt och naivt men samtidigt obehagligt.

Spelar du in nu, frågar Eva när jag ringer upp henne.

Eva Björkstrands debut Kioskvältaren befinner sig i gränslandet mellan tecknade serier och konst. Det är gulligt, komiskt och naivt men samtidigt obehagligt.

Spelar du in nu, frågar Eva när jag ringer upp henne. Nej jag antecknar bara, säger jag. Vad skönt, då kan jag rapa och bete mig hur jag vill, skrattar hon.

— Jag inspireras ofta av drömmar. Mina serier är en slags självbiografi men skruvad och surrealistisk. Sedan påverkas jag av sådant som jag läst när jag var liten, som John Tenniels illustrationer till Alice i underlandet. Det jag eftersträvar är att öppna upp nya världar för betraktaren.

Varför tecknar du så mycket djur?

— Djur är roligare än människor, de är intressantare för att de anses så oskyldiga.

I en serie dissar du Rolling Stones. Är det en kommentar till gubbväldet?

— Gubbarna är så härliga men störiga! Idén till serien kom när jag drömde att jag slog upp Stones i Bonniers Rocklexikon och upptäckte att mitt namn inte stod med där. Jag blev arg eftersom det var min förtjänst att de gjort något överhuvudtaget! Hade inte jag ryckt tag i dem hade de bara suttit där och rullat tummarna.

Eva Björkstrand medverkar i utställningen Moderna Fabler som turnerar runt i Sverige under våren. www.evab.tk