TV-krönikan: Hög ribba och platt fall

Det har länge för mig varit obegripligt varför svenska serier ALDRIG lyckas hålla måttet. Bron kan kvalificera sig till något av det absolut sämsta jag vilat mina ögon på. En plåga av omätbara mått. Men så plötsligt händer något. Jag kommer på mig själv att riktigt sukta efter svenska serier, spetsa öron varje gång jag hör något svenskspråkigt på TV och bänkar mig framför program jag tidigare skytt. Inte helt oväntat hittar vi SVT i spetsen. Med Misterioso, Kronjuvelerna och fullkomligt lysande Hinsehäxan sätts ribban högt, högre, högst. För att sedan, vad det verkar som, falla helt platt. Blir så ledsen när jag inser att det jag har att vänta är Äkta människor, något som verkar vara en sval Fringe-a-like serie med lättsmälta åhå-, nähämoments och svala relationsdraman. Bespara mig det, snälla.

VECKANS DÖSKALLE

Ricky Gervais snarkfest på Golden Globe. Kunde – på riktigt – inte hålla ögonen öppna. Vilka är spånskallarna som fortsätter att titta på Sveriges värsta bilförare?Får en så stor klump i magen av det äckligt stereotypiska och sorgliga Mammor & minimodeller.

VECKANS MÄSTERLIGT

Mitt efterlängtade Sveriges Mästerkock har än så länge inte gjort mig besviken. Dubbelhighfiveade när Marco gick vidare. Hinsehäxan är nog den förstasvenska serien jag inte skrattat åt.Sorgen att vi endast föräras med två avsnitt är obeskrivlig.Såg ni senaste avsnittet av Homeland (i Sverigetakt sett då)? Gnagde genom både nagel och kött. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Svenska dialektmysterier med Fredrik Lindström kommer äntligen tillbaka.

VECKANS TIPSMitt älskade Dox är tillbaka efter julledigheten. Samma dag och tid som alltid: tisdagar klockan 22.