En ära!

Alex hörde av sig och frågade om jag kunde vara barnvakt över lunchen idag. Charlie behövde sällskap någon timme. Och hon är så snäll mot mig. Skrattar med mig och är allvarlig och tittar mig rakt i ögonen och sen pruttar hon så det luktar äkta Schulman-prutt och jag fnissar och då fnissar hon också.

Enda gången det gnisslade var när hon började gnaga på Voluspa-ljuset och när hon fingrade med salivblöta fingrar på fördelarsladden.