Stolt idag!

Stor dag idag. Kom just hem från Skytteholm där Signe hade fotbollsturnering. Det är speciellt med barnlag. Det är speciellt med tränare som står och hojtar och skriker argt. Det är väl bra att barn lär sig. Men herregud - de är sex år gamla.

Så står det en tjomme och skriker: "Vad fan? Där ska du markera, Tindra!". Får hjärthugg när jag ser Signe på planen. Men blir stolt! Hon är den äldsta Schulman i nästa generation! Sven blir huvudman för ätten. För att han är man. Men Signe är äldre hon.

Minns själv nervositeten när det var match. Jag spelade i Foc Farsta. Och känslan när man mötte ett helt annat lag med helt andra tröjor var som att... Det kändes som krig på något sätt. Helt andra kulturer som man skulle besegra. De såg annorlunda ut. Det var ens första insikt att den egna byn inte är den enda byn. Det var då man fattade att vårt lilla universum av pappor och mammor och lårkakor inte var unikt.

Vissa människor tror att de är unika även som vuxna. Det är som att de trodde på sina mammor när de sa att det är något speciellt med just honom eller henne. Och att de aldrig blev övertygade om motsatsen. Såna människor är ganska outhärdliga. Det finns liksom inget sätt att komma dem inpå livet.

Fotbollen är ett sätt för oss att fatta att vi inte är unika eller speciella. Det är bra det. Det är först när vi fattar det som vi kan ta intryck av andra människor. Och bli bättre.