Att vara ung

Jag är fortfarande ganska ung, nyss fyllda 23 år gammal. Det klassar jag som ung i alla fall. Det är så jävla härligt att vara det. Att man liksom kan tänka sig GÖRA massa grejer. Jag kan läsa någonting om Nice och tänka att jag kanske kan bo där nån gång, eller att jag kan dra någon helt annanstans och bo där, eller att jag kan ta det lugnt och njuta av livet för hej, jag behöver inte stressa med någonting.

Så är min nya melodi, jag tänker att shit, livet kan vara jävligt mysigt. Men sen får jag grav panik när jag tänker på att vara som jag är nu vid typ 26 års ålder. Tänk så har man inte gjort någonting spännande eller utvecklande? Haha? Vad gör man då? För det är lite patetiskt att börja försöka finna sig själv då. Då ska man ju ha fattat allt för läääänge sen. Fick höra för att tag sedan att en av mina äldre ex-vänner blivit ihop med en tonåring. Känslan som infann sig var "oj".

Låt mig aldrig bli sådan gud. This just in: min engångskamera jag glömde på Spy bar återfanns och jag lämnade in den för framkallning igår. Snart får jag se bilderna! Wow!