Det ekar tomt på Övfre

Jag bor numera på Östermalm, invid Humlegården. Eftersom jag är uppväxt i Enskede/Kärrtorp är den här stadsdelen mycket främmande för mig. Så pass främmande att jag faktist på riktigt tappat bort mig (jag tog fel stig ut genom Humlegården, och hamnade vid Stadion istället för Café Nero). För att råda bot på de här dumheterna fick jag ikväll en guidad nattpromenad av Viktor, där jag fick lära mig allt ifrån att Birger Jarlsgatan tidigare var en smutsig flod, till att Stadion byggdes för att hålla Olympiad.

En anledning till att jag och Viktor trivs bra ihop är våra gemensamma intressen, där ett av dem är just historia (första gången vi träffades på F12 diskuterade vi Herman Lindqvist halva kvällen). Eftersom jag just nu läser Stad-serien av Fogelström, är jag extra insnöad på Stockholms historia. Hur spännande stadsdelen Östermalm än må vara, känner jag mig inte hemma här. Gatorna ekar tomma och fasaderna ser hotfullt karga och mäktiga ut. Spöklikt, nästan. "Folklivet" ska vi inte ens tala om - det existerar knappt. De enda kvarteren som känns någorlunda varma och levande är de nära Östermalmstorg, och som tur är bor jag snarare där än på Övfre.

Well, det här vara bara en liten anekdot ur min tisdagskväll. På jobbets nio timmar hände inte mer än att jag sålde extra mycket Kaneboögonkräm. Hos Åstrand/Barth-Kron känner vi inte till innebörden av ordet semester. Semester är för veklingar, säger vi, och fortsätter hetsa folk att supa bort sina pengar i Visby och ruinera sig på mirakelkrämer.

Godnatt på er.