ITSOKEY

TACK. TACK. TACK. TACK. TACK. TACK. TACK. TACK. TACK. TACK. TACK. TACK.

TAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAACK.

Är det verkligen såsvårt att säga det? Jag har så svårt för folk som inte säger tack. Det spelar ingen som helst roll i vilket sammanhang. Jag tycker man alltid ska säga tack och bjuda på ett leende. Det är inte så svårt. Men det kan göra folk på lite bättre humör. Jag säger alltid tack. HÖGT OCH TYDLIGT. Oftast slänger jag med ett leende eller lyfter på båda ögonbrynen och öppnar ögonen jättestort. Mest av allt tycker jag om att säga tack till folk som jag inte känner. När någon håller upp dörren åt mig på stan, eller stannar till framför ett övergångställe (vinkar då och ljudar t-a-c-k) eller bara helt enkelt när någon gör något som ingen i vanliga fall skulle kommentera - såna tillfällen älskar jag att säga TACK. Det här kanske är fel. Ni kanske tycker det är konstigt att prata med främlingar. Jag kanske bara gillar att höra min egen röst. HM.