Nu jävlar - pizzaraseri

Fan vilken omysig känsla jag hade precis. Jag skulle ha en underbar stund ensam hemma, och tänkte därför köpa mig en pizza. Jag har aldrig köpt en pizza i mitt kvarter tidigare så jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på. Men liksom, en pizza, hur svårt kan det va? Wel, MYCKET tydligen. Den kostade sjuttio kronor och var inte alls god! Och LITEN! Gråta. Den här ensamtiden kommer får jag aldrig tillbaks.

En annan sak. Varje gång jag pratar om bloggar jag läser så får jag blickar och kommentarer, typ att jag är helt pervers och störd som bryr mig om sånt fjantigt. Så, nytt umgänge sökes: vill samtala med personer som läser ALLA bloggar som finns. Inklusive analfabeter såsom Elin Klings och Frida Fahrmans. Obs. Hanna Fridén-läsare undanbedes!