FEL PÅ BANKEN

God morgon mina små kycklingar.

Nu ska jag berätta om mitt kort. I söndags när jag försov mig till brunchen jag skulle bjuda på var Wonka och Ida ganska förlåtande och sa att jag var välkommen till dem. De satt bakfulla på en vindstilla takterass i mitten av gamla stan och lapade vårsol. Jag slängde på mig de första kläderna jag kom åt och skyndade mig dit. Gick in på ett cafe som inte tog kort (gamla stan, herregud) så förklarade de var bankomaten låg och jag började traska, på vägen såg jag en 7-eleven och tänkte att jag kan ju köpa något (SKÖNA HEM) och be dem avrunda uppåt så får jag ut en hundring. När jag kommer fram så går tydligen inte det längre, jag blir irriterad men säger inget. Försöker trycka min kod. Men maskinen säger att det är ''fel kod''. Jag säger att jag måste fått hjärnsläpp och sträcker fram mitt legg. Hon slår in mitt personnummer och inget mer med det. Jag tar min tunga tidning under armen och traskar vidare. Kommer fram till en bankomat och ringer mamma, ber henne kolla vad det är för kod. Jag förstår inte hur jag kunnat få ett sånt hjärnsläpp då jag haft samma kod i två år! Hon säger såklart samma kod som jag har tryckt in hela tiden. Jag trycker fel två gånger och sen tar jag ut kortet. Tänker att något måste vara fel med banken?(!) Går in på ett sushiställe istället och köper sashimi (jag ville verkligen ha en kalkonsmörgås från Kaffekoppen, men jag hade inget val). Han tog inget legg, jag fick min mat och var äntligen på väg till mina kompisar. När jag kommer upp där skrattar vi kanske lite för mycket och jag upptäcker att det simmar en brons (nä okej men en stor fluga) i min sojaskål. Alltså, skulle det varit en liten skulle jag nog pillat bort en men det här var en stor jäkel. Ida hade såklart ingen soja hemma och det gick inte ner utan så jag tar mitt kort, legg och springer ner till konsum. Som ni förstår är jag lagom irriterad nu. Kommer fram till tjejen i kassan och sträcker fram mitt kort, legg och säger att;

-''Jag har fått hjärnsläpp, kommer inte ihåg min kod''.

Då säger hon;

-''Men... Det här är ju inte ditt kort?''

Var på jag blir nervös och känner mig anklagad för stöld och svarar;

-''NÄ?! He he. Vems är det då?''

''Ja.. Det står Rebecca Simonsson här?''

Då gick det upp för mig... Jag och Rebecca åt lunch på Richie i lördags. Så delade vi på notan. När vi fick tillbaka den så tog vi bara det kort som låg närmast, då vi båda antog att det var vårt egna (vi har båda handelsbanken).