747

Det gick så himla bra att flyga TILL Ibiza. Jag var på en sån high, alla var så exalterade, det var så mycket att tänka på. Hela planet var fullt av partymänniskor och det dracks öl och drinkar och toalettkön var alltid svinlång. Full rulle. Och jag tänkte knappt på att jag flög.

Sen skulle vi hem. Supertrötta hela bunten. Ingen sa något på planet, alltså ingen av resenärerna överlag. Alla såg helt döende ut. Vi var typ i bäst skick av alla. Och det säger en del. Vi kom till flygplatsen och jag tänkte inte ens på att vi skulle flyga, jag var cool, shoppade lite taxfree, skruttade runt. Hade ju gått så bra sist. Sen på den där lilla bussen som kör mellan terminal och flygplan så hände något. Fick panik, magen krampade, började svettas. Klev upp på planet, satte mej. Och var helt paralyserad av skräck. Kunde inte prata, bara stirrade rakt fram. Planet rullar, vi lyfter. Det är superturbulent bland molnen, ni vet när man inte riktigt kommit upp i luften riktigt. Flera skrek rakt ut, en kvinna började yla "jag vill heeeeem!". Började gråta. Alltså inte hysteriskt, men det bara rann och jag hade sån jävla jävla ångest. Sen satt jag och stirrade ut genom mitt flygfönster i två timmar, vägrade släppa molnen med blicken, så att jag skulle vara beredd på turbulensen. Det var vidrigt. Det släppte lite sista timman, men FY FAN säger jag bara.

Upptäckt: Fasten seatbelts när man är uppe i luften betyder oftast inte att man ska dö, det betyder (om man har tur) att en av piloterna måste gå på muggen. Va fan!! Det kan dom väl hinta om!! Lättnaden varje gång då den där jävla skylten tändes och man såg en pilot gick in för att crappa loss på toa... Epic. Alltså på ricko: EPIC. Har väl aldrig blivit så överlycklig över en annan persons tarmtömning.