Det gjorde vi bra, Kalle Josephson <3
Så sjukt. Idag kom SKOLANSÖKNINGSPAPPER hem till mej. Mitt barn ska börja skolan i höst. Det har gått så fort?? Så mycket har hänt?? Blir både så himla glad och liksom... BUU, DET GÅR FÖR SNABBT!!
För några år sedan gjorde jag en (alltså på riktigt) jätteful liten film om hennes första år med lite random filmklipp jag filmat. Nu tittade jag på den nyss och jag vet inte var jag ska ta vääägen. Hur är det möjligt att hon bott i min mage, hon jag just blev spöad av i Vändtia? Hon som säger "var inte rädd för förändring mamma, förändring är nånting bra", jag älskar dig till himlen och tillbaka" (och okej, i somras sa hon "jag älskar Amy Diamond mer än dej mamma, bli inte ledsen"). Hanna. Den finaste jag vet. Hon som varje kväll ber mej sjunga "Nu grönskar det", med min spruckna sömnhesa röst. Hon som tittar klentroget på mina lökar i duschen och ba "dina tuttar mamma... de är inte så värst stora va?". Hon som fortfarande vill bli buren som en bäbis ibland, som om även hon tycker att det går lite väl fort, den här ruschen in i framtiden. Hon som säger "jag ska alltid bo hos dej mamma, mej blir du inte av med så lätt". Hon. Hanna Josephson. Som låtsas bli sur när jag kallar henne baby, och jag sjunger "äre lugnt om jag kallar dej baby" och hon säger NEEEJ och jag fortsätter "har du nåt emot det så säg deeee" och hon ba "men jag saaaaa ju det" och så skrattar hon och så skrattar jag. Mitt barn. Mitt och världens himla åttonde underverk.
Haha åh KALLE, tänk att vi har gjort den här lilla människan!!!!!!!!!!!!! Det gjorde vi bra, Josephson.
Här är filmen, varning för ful men innehållet är SUPERGULLIGT: