Er värld må gå under imorgon fredag - men min just went POFF

Jag har varit kär i Chuck Bass så länge nu. Sedan första avsnittet ungefär. Och det är ju inga konstigheter där. Han är snygg, men framförallt är han ett känslomässigt fuck-up, ett sårat barn som döljer sig bakom en attityd av taggtråd och iskall napalm, ett ogenomträngligt fort. Som ibland ger glimtar av det bultande blödande hjärtat innanför revbenen, tillräckligt långvariga för att man vill se mer, vara där inne, få en egen plats därinne. Story of my life med andra ord. Så! Inget nytt under solen där inte.

Gissa mitt outrage när han i sista avsnittet kommer ut som en så HIMLA VANSINNIGT BAD KISSER??! Stannade och spolade tillbaka i hopp om att jag sett fel, men ej. Som Anna Sahlin sa på Twittrobert: han är den manliga motsvarigheten till Beverly Hills Kelly Taylor. Det var så spot on och (tyvärr) så sant. Blev så ledsen. Måste skaffa nytt runkobjekt nu. Nu lämnar jag Chuck åt sitt öde, men först ska vi kolla på illusionen jag en gång hade.

Alltså sista GIF:en! Hur är det ens möjligt att de har lagt in så keffa hångel i sista avsnittet? :(