Fuck what I said, it don't mean shit now

Haha ååh. När jag gick igenom mina och Q:s alla skivor från 2003-2005, det var ju som sagt en himlans massa crap. Men jag har ju en förmåga att GILLA crap. I går, efter att jag lagt Hanna hemma hos Kalle (han hade handbollsträning) så tog jag tuben ner till Riche där Lisa spelade. Och så hade jag den där Spotify-listan på, på shuffle, och så började den här låten:

http://www.youtube.com/watch?v=-BM2cjd-NNE

Alltså! SOM JAG HAR GILLAT DENNA! Stått lite för full i lite för höga klackar, med knutna nävar tryckta mot bröstet, lätt sviktande gungande knän, hårt blundande ögon och skriksjungit med i texten ute på lokal. Jeeeez. Så fruktansvärt cheesy. En sk sommarfluga va? Minns inget mer från den här mannen. För mej är den lite som den där VIDRIGA Michael learns ro rock, "The actor" eller vad den hette. Samma obehagliga liksom billiga produktion? Vägrar googla den låten, men jag förknippar dem på nåt vis. Men i allafall, jag satt där på mitt tunnelbanesäte och bestämde mej redan då för att den här låten måste jag posta på bloggen. Den må vara äckligt sentimental och fånig, men hey, det är jag med.

PS. Detta är inget illa dolt budskap riktat till någon. Så det inte blir några missförstånd hära va.