Going blank again

Vad jag tänkt på under dagarna som gått: Att en potatisskalare är ett vansinnigt dåligt substitut när ens osthyvel gått AWOL i 48 timmar. Att jag inte kunnat sova på två nätter pga olika saker men the outcome är ju densamma oavsett orsak: jag ser ut som helvetet och humör därefter. Det är så sjukt jobbigt med sömnlöshet, vridandet, den krypande ångesten inför faktumet JAG MÅSTE UPP OM FEM, nej vänta, FYRA! TRE! TVÅ! TIMMAR, för varmt täcke och fan och hans moster. Att Hanna är så stor nu, jag vänjer mej inte, hon kommer liksom inte längre i enbart tre stadier: glad / ledsen / arg, hon har femtio olika ingångar i ett samtal, ställer de klurigaste frågorna och funderar så himla mycket i det där ypperliga huvudet hon har, vi har RIKTIGA KONVERSATIONER OCH DISKUSSIONER, så sinnes. Att jag faktiskt drack min egen vikt i vin i torsdags och att det inte var helt soft, inte alls faktiskt, det var fan motsatsen till soft. Att jag och Margret ska spela på Vardagsrummet lördag om tre veckor, kom då, det kommer bli massa grymma hiphopmusiklåtar! Att delar av min familj kom ner till Sthlm och spenderade hela lördagen med mej och Hanna och att det var så himla fint att hänga runt med dem, snacka strunt med dem. Att det är så vansinnigt great det här med vänskap, givandet och tagandet. *hej jag var energitjuv i 12 månader* *försöker trappa ner* Tidigare i somras var det en vän som jag anser vara mej väldigt nära som anförtrodde sej väldigt mycket, under en kort intensiv period, och jag var där både psykiskt och fysiskt och jag märkte liksom hur den här personen kände sej... ja, men liksom jobbig. Krävande. Och jaa, jag kan fatta det också, men främst är det ju värsta ynnesten för MEJ att få äran att vara den som hjälper/stöttar/finns där? Liksom essensen av vänskap, come rain or shine? Att få vara den som någon vänder sig till in time of need. Så himla ojobbigt. Sån jävla ära satte jag i det. Sätter jag i det. What else? Vad tänker jag på. Jo. Att jag har en jobbintervju i veckan, lite oklart vad det innebär men frilans allafall, vore ju kul med lite omväxling/alternering. Att alla andra kollar på partiledardebatt nu medans jag skriver detta. Att "Bones" är på på mute i min ögonvrå och att jag verkligen inte fattar grejen med dess storhet, Boreanaz eller ej. Att jag ännu inte fixat biljetter till Hets/Laakso/Krunobert. Att min unges bästa låt är "Mamma Mia" med ABBA, och att hon vrålar "neeej inte den här tråkiga!" när jag för tionde gången försöker smyga på en med Miguel, "SÄTT PÅ MAMMA MIA IGEN GENASTOBERT!".

Känsla precis just nu: Det är la en himla tur jag aldrig eftersträvat att bli något stort eller förändra världen eller så. Det skulle kännas som ett sådant misslyckande till exempel nu kan jag känna. *kämpar*

Här är en bild på en gullig katt!