Hannas första år

Emelie Thorén Emelie Thorén

Publicerad 2012-02-09 - 12:58

På söndag fyller Hanna fem år. Det känns helt sinnes att hon blir så stor. För samtidigt som att ett liv utan Hanna, att det fanns ett liv innan henne, känns helt bananas - lika som i går känns den där tiden innan. Då när det bara var jag och mitt. Det är svårt att förklara. Jag har tillbringat hela morgonen på gamla Popmorsa i jakt på bilder. Åh livet. Vad fort du går.

Det här är Hannas första år.

Först fanns hon bara i min mage. Att det som kom ut vägde ca tre kilo är svårt att ta in när man ser bilderna. Jag gick alltså upp strax över trettio kilo under min graviditet. Var förvisso ett spinko innan, men asså... TRETTIO KILO!!!

Sen kom hon ut allafall. Superäcklig var hon då som ni ser. När den här bilden tas har jag precis kräkts och sedan fallit i grav sömn/koma. Do not try this at home, kids.

Som tur var blev hon supergullig superfort. Så himla NÄPEN.

Vi hängde runt en massa på Söder, mest på Pet sounds och kring Nytorget. Här sitter vi och fikar med Frej, Maja och Terry. Hanna var inte så där överdrivet spexig till en början. Låg mest där ba.

Hon blev lite mer kul efter ett tag. Började härja om att gå på krautfestivaler på Södran och så där. Så det är vad vi gör här. Jag har Skid row-tshirt, hade helt missuppfattat konceptet och Hanna tyckte jag var ASPINIG.

Här är vi t ex på Monki. KOLLA LITEN UNGE! Jag smäller av lite grann.

För mej var ju hela mammaprylen så himla ny. Inte bara att jag var nybliven mammi, jag skulle ju liksom aldrig... bli en. Det var ingen dröm eller så. Det bara hände. Och det var så läskigt. Men allt löste sej när jag glodde in i den här lilla fejjan. Det gör det fortfarande.