In och genom mörkret med dej

Står bland människor jag gillar. Har skrattat i flera timmar. Sen var det som att någon tände lampan i lokalen, fast det var bara i mitt huvud. Jag såg allt glasklart. ALLT. Det smutsiga golvet. Livet jag lever. Känslorna jag har (inte har). Personen jag var en sekund innan checkade ut, drog, lämnade kvar ett hologram helt utan ord. Som ett mentalt lavemang spolades allting bort. Hatar när det händer. Den där realitychecken.

Med det sagt: rätt kul fram tills dess. Jag och Lina var på Stockholm Music & Arts. Hängde loss. Babblade. Stod på stol. Jag sa även följande vid två tillfällen: "jag har ingen direkt relation till Patti Smith, men det här låter ju riktigt bra". Och så var det Marianne Faithful. :( Haha.

JAG HAR ÄVEN BUS:at MINA BEN. De är nu ljusgula. Oklart om det är bättre än innan.