Inbetween days

Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle vara så uppe i varv kring min försäljning av lägenhet som jag visade mej vara. Dels rent ajje-mässigt, jag är skitsentimental kring hela grejen, smeker små jack i en dörr och ba "minns grejer". Som en galen person. Men också ekonomiskt, SKA NÅN KÖPA?! Den biten. Jag har hela tiden tänkt att mäklaren kan sitt jobb, sätter ett pris, någon betalar det. Nu när jag plötsligt är mitt emellan mina två visningar, en var igår och en är senare idag, så ba... AAAAH. *alla hatar den* Och i förlängningen mej. Ja, jag tar det tydligen personligt. Höll på att bita huvudet av Ante hela förmiddgen igår, vi homestajlade och städade ihjäl oss inför visningen som var prick 12. Allt han ville flytta på, ändra, ta bort kändes som ett hugg i hjärtat. NEJ!! röt jag. LJUSSLINGAN BOR DÄR, GE FAN I DEN!! Och så höll jag på. Fast sen insåg jag vad jag höll på mej och tonade ner mej lite, men det var svårt alltså.

Nu ska den säljas iallafall. Imorrn är den förmodligen såld. Inte längre helt min.