Owner of a lonely heart

Var på ett första lilla möte med min psykolog i dag. Terapeut? Aldrig lärt mej skillnaden. Det är ju alltid lite weird så där i början. När man ses en första gång för att avgöra om man har kemi. Om man kan fastställa ett problem, ett mål. "Berätta om dej själv, varför är du här". Jaa du. Sa jag. Kemi hade vi nog. Hon verkar soft men ändå som någon man inte lurar i första taget. Förstående, men respektingivande. I en timma försökte jag sammanfatta mej själv och när tiden var ute så såg vi lite frågande på varandra. Lite luddigt vad fan jag gjorde där, tror jag. Hade en bra dag. Då är jag väldigt rationell. Och osentimental. Liksom raljerande och klarsynt. Om hon är nåt bra så såg hon igenom den skiten. Inte för att det var ljug från min sida. Men mina bra dagar skiljer sej markant från mina dåliga, kan man säga väldigt förenklat. Ska dit igen nästa vecka.

Och alltså. Det är knepigt när man har skrivit krönikor och bloggat så länge som jag gjort. Och varit så öppen liksom. Har väldigt lätt att prata om saker som ska vara på riktigt och från hjärtat och så ibland när jag pratar heart to heart med någon (som terran i dag exempelvis), så kommer jag på mej själv med att citera mej härifrån. Som att allt jag är redan är klappat och klart, stöpt i en stelnad form, uttalat nedskrivet och därmed fastställt. Det är lite därför jag vill gå i terapi tror jag. Någon som får mej att se utanför min ack så vidöppna, men ändå så bekvämt inbodda och rätt trånga mentala lilla låda. De inkörda hjulspåren. Förstår ni hur jag menar? Jag bjuder på saker som känns superintima, men att det är först när man kikar emellan spjälorna på de så väl valda orden som man ser vem och vad jag verkligen är. Jag är rädd för att jag ska börja definiera mej själv utifrån det jag säger här. Vilket är sant för all del. No lies written here. Men det blir så... låst. Endimensionellt. Jag behöver se mej själv ur en annan vinkel. En där jag inte behöver vara nåt annat än bara jag? Inga roliga metaforer, inga låtcitat, ingen rolig och halvcynisk svartrolig slutkläm. Eller jag vet inte. Men jag tror jag behöver fortsätta gå där hos henne.

Och målsättning. Jag vill vara lycklig senast mitten av mars, kan du fixa det?