Q&A
Är Ante = din pojkvän (eller dude, som du brukar skriva?)
Ja!
vem eller vilka tycker du är de snyggaste personerna i stockholm? tack för en underbar blogg <3
Guuu', vet inte. Tror inte jag vill svara på det? Är liksom ingen "oooh alla är vackra på sitt sätt"-person, inte ens jag är så PK. Men vill ändå inte svara. Känns så märkligt att singla ut några få.
Jippie vad fint! Saknar det röda men får väl hålla tillgodo med headern. 1. Vilken typ av pasta äter du helst? Typ gnocci, fussili, spaghetti... asså ja du vet ju vad pasta är, suck. 3. Har du varit med om någon olycka eller liknande? Behövt opereras eller kanske gipsat ett ben? 2. När du var gravid med Hanna, fick du några knasiga cravings? 4. Har du något smultronställe i Stockholm? Om, vilket/vart?
1. Jag äter all pasta. Allt går bra. Kan kanske tycka att just spaghetti är mest trist eftersom jag är uppvuxen på det och snabbmakaroner.
2. Nä, inga cravings. Förutom juice i alla dess former. Och så pallade jag inte lukten av havets frukter. Min mamma drack tydligen en liter brunsås om dagen när hennes cravings var som värst om jag inte minns fel.
3. Nä. Inget brutet och så hoppas jag att det ska få förbli! Min enda operation är Hannas kejsarsnitt.
4. Nä. Jag är extremt inrutad och dessutom väldigt lat, så jag hänger mest på allmänna platser runtom Södermalm. God I'm boring men så är det. Louie Louie. Babylon. Runt Nytorget. Same old. Men jag älskar.
Vem är du hemligt imponerad av?
Hemligt och hemligt. Jag är impad av sjukt många, av lika många anledningar. Man kan ju bli impad av en snygg fejja eller hur en person väljer att klä sej. Eller så är det nån som skriver, skapar musik, är sjukt bra på sitt jobb, som når nivåer man knappt kan drömma om att själv komma i närheten av. Och så finns de ju de som man egentligen tycker gör skräp, men man beundrar deras äkthet, att de kämpar i motvind och envist gör sin pryl.
Jag är inte impad av kändisar. Regelrätta "kändisar", bara för att de råkar vara kända liksom. Men jag träffar en del "kända personer" (vet inte varför jag sätter tecken runt orden, känner mej bara så fånig som.... tar i ämnet, använder den formuleringen) och om det då råkar vara någon jag dessutom tycker gör sjukt bra grejer, då kan jag bete mej himla udda. Och det kan bli urpinigt. Men, allt som oftast, oavsett situation, genansfaktor, eller ev kändisskap, så är jag nog aldrig HEMLIG i min beundran. Jag säger det. Till den det vederbör. Rakt ut ba. Orka hålla på och spela att man inte vet vem det är, eller att man inte gillar det de gör, om man nu göööör det. Alla blir glada av beröm.