Så e de me de

Guu. Nån som har en länk till en enkät eller nåt? Som jag kan fylla i. Eller ska jag köra frågestund? Vad undrar ni, jag kan allt om det mesta! Passa på, du kanske lär dej nåt supersmart!Säg vad du vill ha och jag kommer ge det till dej. Allt mitt är ditt.

Allt i mitt eget huvud, alla mina egna tankar, känns tabubelagda, jag försöker skriva men krampar, blir minuter av frenetiskt skrivande och sen: ÄHMEN det här KAN jag inte publicera, vad ska hen eller hen säga, vad menar jag, vad vill jag. Det var enklare förr. När jag var ihop med Kalle. Om jag var arg på tillvaron, eller ledsen över något, allt handlade liksom om oss, om han. Mina känslor gentemot han. Och han ba: "skriv vad du vill, jag bryr mej inte, jag vet vem jag är och bryr mej inte om vad folk som inte känner mej tycker". Typ. Så jävlar vad jag kunde ösa, lade typ upp hela gräl med liksom... TALSTRECK? Så sjukt, haha. Den senaste tiden har allt och inget hänt på samma gång. Jag står still men det går också för fort. Jag fläker ut mej i sociala medier, jag vill munkavla mej själv, jag är tyst som en mus och tar ingen plats. Jag skrattar så tårarna sprutar, säger saker jag definitivt inte borde. Jag storgrät i morse på öppen gata så jag fick ringa A om hjälp för att öht kunna stå upprätt. Jag säger en sak kl 14 och gör tvärtom kl 16. Jag bestämmer dejter och fikor och middagar som jag oftast bangar för jag känner att jag inte kommer leverera. Något alls. Har allt och inget att erbjuda. Jag går in på jobbmöten med skälvande ben och fucking BRILJERAR. Så konstigt allting. Och mitt i allt pågår det vanliga livet, alla de där sakerna som håller mej förankrad. Dagis, jobb, laga middag, köpa nya glödlampor, dricka öl på Babylon, boka tvättid, betala räkningar, telefonkonferenser, beställa frisörtid, gå till gyn, köpa höstjacka till Hanna, bygga lego och leta efter Moshi. Livet liksom. Det pågår. Och det är vakuum och kaos och rätt så jävla bra på en och samma gång.

Ni ser! Det ovan. WTF! Alltså vad ÄR det?? Jag har tappat förmågan att vara konkret. Tydligen.

Tänker att det kanske är HÖSTEN. Så himla enkelt. Det ska vara nystart allting. Krispigt och fräscht. Och jag känner mej som en skål med ostbågar som stått framme för länge.

Allafall. Är det något, så finns jag här ok? Din för alltid. / Emelie.

OBS! Är ej på lyset! Fattar om tanken slog dig.