Tjo och tjim, hej vad det går

Herregud, enligt bloggverktyget är det 1 vecka och 44 minuter sedan jag skrev något här.

Under tiden som gått har jag varit på Jonnas och Martinas 40-årsfest, Lina och Daniels bröllopsfest, homestajlat Antes lägenhet (det var visning i söndags, den säljs IDAG!), förberett min egen visning som är på söndag, gått förbi vår nya lägenhet kanske tre gånger per dag och bara... haha, ahmen glott, som en galen människa har jag stått på andra sidan gatan och stirrat upp i fönstrena deras. Jag har hängt på Lauritz och Blocket och läst varenda svensk- och engelskspråkig inredningstidning som finns på Presstop. Man kan säga att det varit en domestisk vibb. Mycket googlande av tapeter.

Så tokig i tanken på blommig hall? Vi har en helt gigantisk hall med fem dörrar i, tänker det blir jättefint med parkettens golv och de vita dörrkarmarna och en mysig blommig (eller ännu hellre djunglig!) tapet. Som en varm kram när man kommer hem. Lite pepp på Golden Lily av William Morris:

Igår låg jag på Antes säng, jag hade matkoma, och så började jag tänka på att nu kan vi inte ångra oss, nu säljer han sin goddam lägenhet. Så sjukt, han gör det verkligen. Nu ska vi BO ihop?! Jag tror inte jag kommer fatta det riktigt, inte fullt ut, förrän vi faktiskt är där. När vi står där i hallen på Folkungagatan med fullastade flyttgubbar bakom oss. Inte som i att det här vi gör nu är något som "bara händer". Tro mej, detta har diskuterats och pratats om, de här stegen vi ska ta och vart vi vill och allt det där, detta är inte något som bara drabbar mej. Inte den här gången. Men ändå så tror jag inte att jag förstår fullt ut.

Oh well. Kul ska det bli allafall.

Jag tog inga bilder i helgen, varken på fina bröllopsfesten eller på Jonnas och Martinas dunderpartaj. Men Jonna har lagt upp ett gäng på sin blogg, de kan man kolla här. Det var klädkod svart, kanske bästa temat någonsin pga snyggast och enklast. Synd bara att Ante var den enda av de cirka sjuttio gästerna som missat och därför kom i vit skjorta och sprakigt roströd tröja. Det bjöds på allt som är kul och även svartsoppa, ett slags blodpudding i flytande form. Mycket... speciellt. Jag hade bl a Ante, halva Kent och The Krunegårds som bordskamrater, så jäkla festligt gäng. Jessika läste högt ur bok och jag grät så det sprutade till både Daniels och Saras helt fantastiskt fina tal.

Nu längtar jag tills de fyller femtio.