Felvärderade skådisar

Text: Niklas Eriksson och Amat Levin

Okej, alla håller med om att Naomi Watts, Philip Seymour Hoffman och Judi Dench är stora skådespelare. De tillhör klassen som hålls högt av både publik, kritiker och tunga producenter. Men ibland blir det tokigt. Tomtiga typecastgubbar höjs till skyarna, tama kvinnor med mest dynga i meritlistan hålls som sin tids Ellen Burstyn. Så kan vi inte ha det. Nöjesguiden känner sig manad att korrigera; det här är de underskattade och överskattade i Hollywood just nu.

Blake Lively

Bäst i The Private Lives of Pippa Lee

Förutom att klara av hoppet från barnskådis till vuxen måste Gossip Girl-stjärnan handskas med type-castning och regissörer som bara ser att hon är blond och har långa ben. Hittills har hon klarat av det bättre än vad hon får kredd för, vilket rollen som destruktiv tonåring i Pippa Lees hemliga liv vittnar om.

Jeffrey Wright

Bäst i Cadillac Records

En kameleont som spelar puertorikanska gangstrar, ångestdrabbade ex-soldater, rock'n'roll-legendarer eller Collin Powell lika övertygande. Var fan är hans Oscar?

Pierce Brosnan

Bäst i The Ghost Writer

James Bond var både en förbannelse och en välsignelse – Brosnan har filmerna att tacka för sitt kändisskap, men han ses fortfarande, trots fantastiska prestationer i The Ghost Writer och Remember Me, som en prylnördig spion med mamma-issues. Han förtjänar bättre.

Leonardo DiCaprio

Bäst i Catch Me If You Can

Avundsjuka män har fortfarande en tendens att klamra sig fast vid Titanic-eran och bilden av Leo som en banal fjunis som brudarna vill ligga med. Men fråga Martin Scorsese – DiCaprio kan mycket väl vara den bästa under-40-skådisen just nu.

Tom Cruise

Bäst i Magnolia

Glöm för ett ögonblick att ena halvan av TomKat har tomtiga ufoidéer och har en medial persona som får Joan Rivers att framstå som Henke Larsson. När han vill och har orken är Tom Cruise fortfarande självlysande (se Valkyrie).

Melanie Lynskey

Bäst i The Informant!

Hon är mest känd som Charlie Sheens stalker i eftermiddags-

bagatellen Two and a Half Men, men har på film blivit lite av en expert på att sno uppmärksamheten från kändare aktörer. Enda förklaringen till att hon aldrig får huvudroller är att hon, enligt Hollywoods kroppsideal, är kroniskt överviktig.

Rashida Jones

Bäst i amerikanska The Office

Har dykt upp som hastigast i finfina tv-sammanhang som Stella, Saturday Night Live och Chappelle’s Show, men det var inte förrän med I Love You, Man i fjol som hon hade en nämnvärd filmhuvudroll. Vi väntar fortfarande på att Jones telefon ska börja ringa på allvar.

Billy Bob Thornton

Bäst i En enkel plan

Är det bara vi, eller har inte Billy Bob Thornton på sistone bara spelat argsint, tystlåten, halvalkad eventuellt lite småpedofil gymnastiktränare/jultomte som avskyr barn?

Chiwetel Ejiofor

Bäst i Children of Men

Den ständige birollsinnehavaren får oss att undra om han har någon beef med varje casting director i Hollywood. Men egentligen har han bara sina föräldrar att skylla, för hade hans namn inte varit så jävla svårstavat hade vi sett honom fronta betydligt fler affischer.

Amanda Seyfried

Bäst i Big Love

Efter debuten i Mean Girls fastnade Seyfried i snygg-tjej-som-bara-duger-till-gästspel-facket och fick nöja sig med småroller i Law & Order och CSI. Med tanke på hur bra hon är i HBO-succén Big Love och att hon var den enda som inte var pinsam i usla Dear John är det dags att hon landar något tyngre.

Morgan Freeman

Bäst i The Shawshank Redemption

Varje gång det behövs en äldre svart man som inte är gangster, och helst lite vis, jagar Hollywood rätt på Morgan Freeman. Visst, han har en oslagbar voice over-röst och är sällan direkt dålig, men han har haft auto-piloten på de senaste 15 åren (se Deep Impact, Wanted, Bruce Almighty).

Jennifer Jason Leigh

Bäst i Margot at the Wedding

Var utomjordiskt bra som trashig barsångerska i Georgia för 15 år sedan. Hon är fortfarande så där bra, det är bara det att hon är en kvinna som närmar sig, gulp, 50.

Steve Carrell

Bäst i The 40-Year-Old-Virgin

Han kan prata roligt, göra roliga miner och – tja, inte så mycket mer.

Clive Owen

Bäst i Children of Men

Hollywoods go to-snubbe när det krävs en torr personlighet, ett snyggt yttre, en icke-amerikansk accent och en sådan där mystisk bad boy-aura. Synd att han i bara kan spela en roll.

Jake Gyllenhaal

Bäst i Brokeback Mountain

Att seriemördarthrillern Zodiac blev så maffig var inte Jakes förtjänst utan David Finchers och San Fransiscos. Generellt var den gamla obiffiga Jake bättre än den nya biffiga

Clint Eastwood

Bäst i Unforgiven

Clintan är en av få som lyckas få oförtjänt mycket props som både skådis och regissör. Numera resulterar allt han gör i en automatisk Oscar-nominering, trots att alla hans filmer, med ett par undantag, åldras lika dåligt som Jesper Parnevik.

Angelina Jolie

Bäst i Girl, Interrupted

Vi vill också tycka om henne för att hon är ett välgörenhetsess. Men hennes acceptabla tak (The Bone Collector) väger knappast upp för det avgrundslånga djup som är Lara Croft: Tomb Raider, Beowolf och (ja, vi är tvungna) Alexander.

Joaquin Phoenix

Bäst i We Own the Night

För vår skull kan han gärna fortsätta som skäggprydd galning/rappare så att vi slipper hans besvärade nuna i fler mediokra produktioner.

Kristen Bell

Bäst i N/A

Kristen Bell har 1 389 nyhetsartiklar om sig på imdb.com. Det är mer än John Malkovich. Ändå har hon i princip bara gjort dynga. Nu senast ärkefailet When in Rome.

Susan Sarandon

Bäst i Atlantic City

Hon har de senaste 300 åren inte gjort mycket annat än att hålla mästrande politiska tal tillsammans med sin likaledes mycket tråkiga (ex-)man Tim Robbins. Kanske kan skilsmässan (2009) bli en vändpunkt?

Bubblare överskattade: Edward Norton, Shannyn Sossamon, Jack Nicholson, Jason Segel, Owen Wilson.

Bubblare underskattade: Sandra Bullock, Robin Wright-Penn, Matt Damon, Illeana Douglas, Don Cheadle.