Klassisk tripp
Ungefär 5 sekunder in i videon till Thomas Rusiaks nya låt [I]Spinning[/I] blir det ganska tydligt varifrån videoregissören Senay Berhe fått sin inspiration. Det kala ökenlandskapet där en person sakta kommer ridande med ett uppfällt paraply kombinerat med en svartklädd Rusiaks alltmer mardrömslika situation lämnar få tvivel. Det är Alejandro Jodorowskys högst säregna estetik i filmen [I]El Topo[/I] som det görs pastisch på och det är inte särskilt konstigt att Jodorowsky nu dykt upp som inspirationskälla för musikvideomakare. Jodorowsky är för den svenska publiken mest känd för cirkussplatterspektaklet [I]Santa Sangre[/I]. Men det var med hans tre första filmer [I]Fando y Lis[/I], [I]El Topo[/I] och [I]Holy Mountain[/I] (samtliga nu släppta på DVD) som han skapade sig ett namn i filmvärlden. Jodorowsky kan beskrivas som en blandning av Fellini, Bunuel, Tod Browning (i [I]Freaks[/I] alltså), och Terry Gilliam toppat med en stor dos sinnesutvidgande droger. [I]Fando y Lis[/I] är en svårbeskrivbar upplevelse av sex, våld, lågmäld symbolik och surrealism. [I]El Topo[/I] är en slags surrealistisk spaghettiwestern inspirerad av zenbuddism och drypande av LSD. Med [I]Holy Mountain[/I] går han steget längre och hela filmen är en visuell och symbolisk explosion. En slags kristusgestalt blir stenad av en grupp barn, blir vän med en man utan ben och armar, får ett följe av lärjungar som alla är prostituerade kvinnor och lyckas med hjälp av en alkemist göra guld av sitt bajs. Varje bildruta verkar vara gjord på en annan planet där vanliga naturlagar inte längre gäller. Scenen där ett långt led av marscherande soldater bär på flådda och korsfästa hundar är överväldigande. Och när Mexikos blodiga historia spelas upp med aztekerna som ödlor och conquistadorerna som elaka paddor, allt till tonerna av tysk marschmusik och med blod rinnande ner för miniatyrmodellen av azteksamhället, då sitter man bara och gapar. Allting är skruvat så långt att man nästan helt förlorar kontrollen över vad man ser. Efter att ha sett dessa tre filmer framstår de flesta andra filmer som ganska torftiga och uttryckslösa.