Maskernas kung

Publicerad

Wang är gatukonstnär. Han är maskernas konung, en illusionist enligt gammal kinesisk tradition som behärskar sina handmålade färgstarka ansiktsmasker ut i varenda fingerspets. Men han är också en gammal man som är medveten om att hans tid snart är ute. Han längtar efter sällskap och framför allt efter en sonson som han kan föra vidare familjehemligheten och sina färdigheter till. Och efter att definitivt och ödmjukt ha tackat nej till att stå på Pekingoperans estrader, så gör Wang slag i saken och beger sig till en marknad där fattiga familjer säljer sina barn. Där hittar han efter en stund en liten pojke som han tar med sig till sin husbåt och döper efter sig själv, men som han envisas med att kalla "lilla valpen". Regissören till [I]Maskernas kung[/I], Wu Tian Ming, är en betydande person inom kinesiskt filmliv och har bland annat backat upp Chen Kaige och Zhang Yimou (några av de regissörer som kommit att kallas "den femte generationen") från filmstudion i Xian där han var chef under en period. Men under ett allt mer konservativt och totalitärt klimat i Kina under 80-talet, som mynnade ut i massakern på Himmelska fridens torg 89, blev det självklart för Wu Tian Ming att stanna i exil i USA, dit han hade fått en inbjudan från ett universitet. Maskernas kung är hans första film efter återkomsten till Kina, och kanske drar jag på för stora växlar, men jag tycker mig ändå kunna ana spår av inflytande från Hollywoodmelodramer och klassisk, västerländsk dramaturgi - vare sig de nu bottnar i en djup personlig övertygelse och kärlek eller det faktum som Wu Tian Ming nämner i en intervju: att han under sin tid i exil såg över 1 000 amerikanska filmer i den videobutik som han hade hand om tillsammans med sin familj. För [I]Maskernas kung[/I] är just klassisk på många sätt, bland annat i sitt berättande och sitt förhållande till sina karaktärer, vilket också innebär att filmen heller inte tar några nämnvärda risker. Det är en oerhört fin film om vänskap, obönhörlighet, konsttraditioner och vardagens villkor på 20-talet i ett prekommunistiskt Kina, men den bjuder inte precis på några överraskningar. Det sorgligaste och kanske också mest problematiska med filmen, är att den oerhört muggiga kvinnosynen inte är något man kan avfärda som historia.

Powered by Labrador CMS