Örnar, björnar och en hund
SvT:s barnprogram [I]Bollibompa[/I] håller fortfarande relativt hög kvalitet men den kvantitativa konkurrensen är hård från de kommersiella kanalernas skräniga och dussinartade tecknade äventyr (varför måste alla figurer låta som hysteriska kastrater?). Att barn skulle kunna skilja på vad som är skräp och inte, är en omhuldad princip som tyvärr inte stämmer överens med verkligheten. Var skulle den genomsnittlige femåringen ha fått den analytiska förmågan ifrån? Från sina genomsnittliga föräldrar som sitter som pavlovska hundar framför nollan Kronér i Bingolotto? Jag är ledsen, men om det är tecknat, rör sig och låter, så är de flesta barn nöjda. Därmed inte sagt att de inte skulle kunna uppskatta kvalitet om det presenterades för dem. Jag borde därför hjula av lycka de få gånger som någon bemödar sig med att föra upp inhemsk, lågmäld barnfilm på repertoaren; som nu när tre-filmers-paketet [I]Örnar, björnar och en hund[/I] dyker upp. Och den första filmen, sagan om [I]Örjan den höjdrädda örnen[/I] låter mig åtminstone påbörja rörelsen. Den är precis så där vacker, rolig och stillsamt underfundig att både barn och vuxna känner sig inbjudna i historien. Det handlar om att besegra rädslor och nojor, och om vikten av släppa in andra i ens liv, eller bara - om man vill - om en tokig örn som inte förstår att han kan flyga. Riktigt bra. En [I]Dumbo[/I] i miniatyr. Men sedan blir det tyvärr successivt tråkigare. [I]Limpan är sugen[/I], om en hund som gärna vill komma åt en smaskig skinkstek, är naivistiskt men tyvärr inte direkt barnsligt (i ordets positiva bemärkelse) tecknad. Och trots att filmen är den kortaste av de tre känns den bisarrt nog aningen repetetiv. [I]Nallars väntan[/I], om ett gäng slitna nallar på en vind som i stort väntar på Godot, har en egen ton och bygger på en sannolikt god idé men är tyvärr helt enkelt tråkig och överkäck (ett gäng kända aktörer ger röst åt nallarna).Genrebröderna [I]Urpo & Turpo[/I] skulle definitivt spela teddyn av alla närvarande - hellre barnkammarbus än halvambitiös kramdjursexistentialism.