Ur videofloden: Juni

[B]Boys and Girls[/B] Regi: Robert Iscove De amerikanska tonårsfilmerna sköljer över oss i mängder. I [I]Boys and Girls[/I] sammanstrålar skådisen Freddie Prinze Jr på nytt med regissören till [I]She´s All That[/I] och lyckas ännu en gång åstadkomma en tunn, förutsägbar och lite småtråkig bagatell i amerikansk skolmiljö. Filmbolaget vill gärna få oss att tro att det är en [I]När Harry träffade Sally[/I] för tonåringar, men låt dig inte luras så lätt. Snarare är det en lättare variation på det klassiska nörd/populär-temat där Prinze spelar torrisen som blir kär i den impulsiva och känslosamma tjejen. Filmens manusförfattare - som tidigare gjort sig skyldiga till Dennis Rodman-kalkonen [I]Simon Sez[/I] - revolutionerar inte genren. Däremot har 24-årige Prinze Jr lovat att hålla sig till rollkaraktärer i hans egen ålder i fortsättningen, och lämna tonårsrollerna till yngre förmågor. Släpps 20 juni [B]Dykarna[/B] Regi: Åke Sandgren Ungefär samtidigt som den svenske regissören Åke Sandgrens Dogmafilm [I]Et rigtigt menneske[/I] går upp på de danska biograferna släpps hans förra film, ungdomsthrillern [I]Dykarna[/I], på video i Sverige. En välgjord film där Sandgren blandar idylliska scener från den danska landsbygden med övernaturliga fenomen och vampyrliknande nazister. Filmen handlar om bröderna Christian och Ask som hittar en gammal U-båt från andra världskriget på havsbotten under en av sina dykningar. Men mystiska komplikationer uppstår när de utforskat vraket. En schyst undgdomsfilm, med manus av Anders Thomas Jensen, som just varit Sverigeaktuell på bio som regissör och manusförfattare till filmen [I]Blinkande lyktor[/I], och som också var den som skrev manuset till [I]Mifune[/I]. [B]Ensam mot alla[/B] Regi: Gaspar Noé Nu ska Stockholms Filmfestival börja ge ut film på video också. Genom sitt distributionsföretag Edge släpper man två filmer i vår. Den ena av dem är Gaspar Noés [I]Ensam mot alla[/I], som visserligen gick upp på bio i fjol, men i bara en enda ynka kopia. För många blir därför videoreleasen första chansen att se filmen, en obehaglig historia om en man som sjunker djupare och djupare ner i sin galenskap. Filmen är både stilsäker och suggestiv - gjord nästan som en enda lång monolog där huvudpersonens hatiska och förvirrade tankar vecklas upp för åskådaren. Tröstlöst, men formmässigt väldigt stringent. [B]Sitcom[/B] Regi: François Ozon Just nu är den 33-årige François Ozon extremt eftertraktad i hemlandet Frankrike, han har lyckats samla några av landets allra mest legendariska skådespelerskor i ett kommande filmprojekt och har väckt stor internationell uppmärksamhet med sina excentriska och mycket personliga filmer. Här i Sverige har hans filmer bara visats på festivaler, men senare i sommar får hans fjärde långfilm, [I]Under sanden[/I], svensk biopremiär. I väntan på det kan man alltid ladda upp med Ozons debutlångfilm [I]Sitcom[/I] som nu finns på video - en yvig och spretig historia med massor av våld och bisarra sexanspelningar. Filmen gjordes på en så extremt låg budget att regissören själv idag helst vill räkna den som en lång kortfilm, och inte alls som sin långfilmsdebut. Rolig är den i alla fall - på ett vridet sätt som mest får en att tänka på den amerikanske regissören John Waters klassiska 70-talsrullar. [B]Strictly Business[/B] Regi: John Swanbeck [I]The Big Kahuna[/I] är originaltiteln på det här amerikanska dramat som kan stoltsera med både Kevin Spacey och Danny De Vito på rollistan. Namn som inte riktigt kan uppväga en pratig och småseg film som aldrig lyckas frigöra sig från den teaterpjäs som manuset är baserat på. Det blir alltså mer TV-teater än film, och mer pretentiöst babbel än riktig dramatik. Det är inte dåligt - bara väldigt stillastående. Det bara pratas, pratas, pratas - och inte ens en energisk Kevin Spacey kan lyfta filmen till några verkliga höjder. Släpps 6 juni. [B]Whipped[/B] Regi: Peter M. Cohen I efterdyningarna av succén med [I]Sex and the City[/I] kommer nu en manlig motsvarighet - [I]Whipped[/I] - en film om fyra sexfixerade killar i New York som träffas varje söndag för att berätta om veckans eskapader över en brunch. Men när de alla blir kära i samma tjej så hotas vänskapen. [I]Whipped[/I] är stundtals riktigt rolig, men lika ofta blir det platt fall. Kanske för att alla killarna är rätt vidriga och egotrippade typer, och inte alls lika sympatiska som de Cosmopolitanindränkta flickorna i den kvinnliga motsvarigheten.