Rod Stewarts tårar är lika heliga som vigvatten

Är mitt ute i skogen och plågas av Premier League, hugger ved, eldar upp den, bakar några saker och går med en hund. Åker hem till helvetet i morgon men lämnar er dessa underbara tårar så länge. De påminner en verkligen om varför man uthärdar fotbollsbesvikelse efter besvikelse, för ju mer som går emot en, desto starkare blir det när det där ohändbara händer. Ska Celtic som knappt klarade av Helsingborg i CL-kvalet kunna vinna mot duttmästarna i Barca? Nej, men när dom ändå gör det så känns det så här för vissa. Rod Stewarts tårar är lika heliga som vigvatten för de talar om plågorna han gått igenom, tvivlen och offren han gjort för sin fotbollsreligion. Hehe, vilken mysgubbe.