Kulinariskt stigma

Upplever just nu mitt livs största kulinariska stigma. Pizzerian i min stadsdel har typ lagt ner. Den är helt igenbommad. Bara HELT utan varsel, från en dag till en annan. De svarar inte ens när man ringer. Jag känner mig så jävla bedragen. Det här var fan det sista jag behövde i livet.

Nu har jag TVÅ KILOMETER till närmaste pizzeria. Det är ju typ EN EVIGHET. Kommer aldrig mer att kunna GÅ och hämta en pizza. Det känns ju inte så aktuellt att på fullt allvar sätta sig ner och dinera i själva restauranglokalen med allt vad det innebär av eventuellt folk som ser en och ba "jahaja där sitter han och äter själv en tisdagkväll, vilket miffo". Never att jag utsätter mig för det!

Det finns of course utkörningsservice också om man vill, men alltså, det kostar femtio kr och känns så jävla ovärt. Att man sedan måste utsätta sig för att förklara var man bor någonstans per telefon med någon jobbig pizzagubbe som garanterat inte kommer höra vad jag säger är ju bara för mycket att hantera. Jag vill liksom gå och hämta min pizza själv?