Socionom

Such a good talk idag med studievägledaren. Känns totally rätt med att plugga till socionom och typ blanda det med enformigt skrivhoreri och skräpjournalistik på fritiden. Utifall allt går åt helvete med det så kan jag ju alltid börja jobba som kurator inom skolan tillsammans med andra, likasinnade människor som ändå gett upp allt som har att göra med "karriär", "ambitioner" och "arbetsglädje". Det känns så betryggande att vara garderad inför framtiden.

Det är no problems what so ever att komma in på socionomprogrammet för en tönt som mig. Jag och mina jävla 2.5 meritpoäng och tveksamma MVG:n (liksom, MVG i naturkunskap, HAHAHAHAHA, jag ba idag "hur många fingrar har en kossa?"). Det är typ väldigt beyond min förmåga att förstå hur det systemet fungerar, det här med att komma in på universitetet, men det spelar ju ingen roll nu när jag ska bli socionom. Det viktigaste med lärosätet är att det ligger inom två timmar från Stockholm. Resten skiter jag i. Det står mellan Örebro, Linköping eller Uppsala nu. Vägrar Gävle.

Kommer ha sjukt stora fördelar sen när jag ska ut på arbetsmarknaden. Ba för att jag är man. Och har faibless för kuk. Sveriges Kommuner och Landsting älskar mig jättemycket för det. De kvoterar in massor av såna som mig. Alla kvinnor är dömda till att förlora om de möter mig i en duell och vi har samma utbildning. Då får jag jobbet. Sålänge de inte råkar *ha en annan etnicitet än den svenska*. Känns bra.