Den stora The Weeknd - "Thursday" -dagen.

"Här står jag och gnyr om mina brudproblem i full American Apparel-mundering"

Jag vet inte varför - kanske för att jag är för upptagen med att få ihop till hyran och fogdenskulderna - men jag berörs inte på något sätt av The Weeknd. Han lyckas pressa fram några fina melodier här och där, men på det hela taget är allt sjukt segt, såsigt och låtarna är på tok för långa. Min vän Simon twittrade en jävligt on point grej om det hela. Jag är ändå en notorisk Druäk-hatare, men jag är i efterhand benägen att hålla med. Jag har funderat på hur man ska kategorisera The Weeknd, och nu har jag det - Tumblr-rnb. Det är vad det är. Fuck that shit. Jag lyssnar istället på Bounty och tittar avundssjukt på den rika mannens brödbit innan jag snor den. Tillsammans med hans arm.

/H