Det där med socker
Sitter och undrar om inte min nya tjejgranne ska komma och låna socker av mig snart. Sådär som bara grannar gör. Det är ju lite sent förstås. Och vem äter socker klockan elva på kvällen? Jag vet väl inte, hon kanske ska dricka te eller nåt? Eller så sätter hon sig bara och köttar in skiten i munnen, rent. Socker ba. Köttar! Nä. Det känns ju inte så troligt.
När jag tänker efter, vad fan skulle hon med socker till förresten? Varför skulle någon, någonsin ha behov av att låna socker av en granne? Komma upp med en tom kopp och ba: Hej, har du socker? Jag behöver bara en kopp. Vad ska hon göra med en kopp socker? Hon kan väl åtminstone vara ärlig och komma upp med en sån där bunke där måtten står angivna. Hej, jag behöver 4 dl socker till en kaka jag tänkte baka! Då. Kanske. Fast ändå, vem bakar såhär dags?
Hon har ju något skumrask på gång. Hon har inte rent mjöl i påsen den där tjejgrannen. Jag säger bara det. Hon tillverkar väl hinkvis med napalm där nere. Förmodligen. Nåt socker, det får hon inte av mig i alla fall, det kan jag säga. Lite honung kanske, på sin höjd. Det finns lite klibb kvar i toppen på den där bedrövliga ICA-förpackningen. Det kan hon få. Men inte i nån jävla kopp inte. Fast å andra sidan så kommer hon väl inte ändå. Det ante mig.
Nina Simone - I Want A Little Sugar In My Bowl
/ Anton