Lägesrapport

Efter ett par dagars tjänstledigt från världens bästa blogg är det härligt att fatta pennan igen, särskilt som jag sitter några kliv från en sammetsmjuk sandstrand på Filippinerna. Jag bor i en liten by som heter El Nido, på ön Palawan, vid randen till paradisets arkipelag. Här döljer sig bakom varje krök en vykortsvy, så perfekt att man får gnugga sig i ögonen.

Har hängt en del med den här osköna snubben. "Mark". Till en början var allt jävligt fett. Han skulle bjuda på allt. Insisterade verkligen. Uppgraderade min sunkiga bakgårdsbungalow till en sån där flott jävel på pålar ute i havet med glasbotten i badrummet och grejer. Tog med mig på schyssta restauranger och bjuckade på färgglada drinks.

Sen började allt bli rätt skevt. Han började flåsa väldigt mycket när vi konverserade och gav ifrån sig en massa randomiserade läten. Skrek att jag var en hora och en billig bonde och att svenskar är rasister och att vi bara kommer hit för all jävla broccoli eller vad fan han nu jiddrade om. Nej det blev ohållbart till slut. Gick ju inte att resonera med den där sinnessjuka stollen. Stack till andra sidan ön och här är jag nu.

Jaha, jaha.

Börjar bli lite tråkigt här dock. Vet inte om det är att jag saknar Mark eller för att det inte finns någonting att göra what so ever.

Kanske man borde ta och köpa sig ett cyklop. Men det lär ju bara läcka som fan. Skippar det.

Kanske bara borde dra tillbaka till Uppsala. Gå där hemma och dra. Blåser som utav bara helvete i den stan för den ligger liksom på en slätt.

Om det ändå fanns ett jävla pingisbord här någonstans. Vad heter pingisbord på filippinska? Jävla skitland.

/ Peter