Mustasch

Jag besökte redaktionen för en icke namngiven manlig tidskrift idag. Det var inte riktigt som jag föreställt mig. Kanske mest för att min föreställning av redaktioner för manliga tidskrifter begränsar sig till en bild av manliga "journalister" som, dagarna i ända, knögglar ihop ratade textförslag och kastar dem genom en plastbasketkorg som hänger över en papperskorg. Det är liksom allt. Men jag blev inte besviken.

I samma ögonblick som dörren öppnades möttes jag av en mustig, svårdefinierbar doft. En slags blandning mellan microvågsugnspirog, heltäckningsmatta och tvättkorg. Pojkrum. På redaktionen satt unga mustaschbeklädda män i illasittande kavajer och cigaretter i mungiporna och hojtade saker som "Stoppa pressarna" (underligt med tanke på att redaktionen led av en svår avsaknad av tryckpressar), "Jag har världens scoop på gång" och "Den här listan då: topp tio anledningar till varför du gillar pattar!".

Jag insåg att jag gjorde bäst i att göra min närvaro så kortvarig som möjligt för att inte rubba de unga männens kreativa flöde. Jag var precis i processen att tacka för mig när mannen som uppenbarligen var lägst i rang (tydligt eftersom hans arbetsplats var placerad under plastbasketkorgen) öppnade sin fjunbeklädda mun och darrade fram "Kan vi inte göra en grej på Joni Mitchell?".

Tystnad.

Jag använde den hotfulla tystnaden som rökridå, harklade mig försiktigt och backade långsamt och ljudlöst ut genom dörren medan jag försökte lista ut anledningar till varför jag gillar pattar. Jag har hittills kommit på två.

/ Anton